Begreppet kreativ förstörelse introducerades redan 1942 av nationalekonomen Joseph Schumpeter. 50 år senare publicerade Philippe Aghion och Peter Howitt en artikel där de utvecklar tankarna om hur innovationer obönhörligt slår ut gamla tekniker på väg mot ökat välstånd.

– Det här är en enkel idé, säger Peter Howitt på en presskonferens några dagar efter att Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tillkännagavs i oktober.

Tillsammans med Philippe Aghion belönas han med halva årets pris, för teorin om hur kreativ förstörelse bidrar till ihållande tillväxt. Att den kreativa förstörelsen också skapar en konflikt i hjärtat av ekonomisk tillväxt har många insett, förklarar Peter Howitt.

– Men det var inte möjligt att hantera detta systematiskt i en matematiskt sammanhängande modell förrän Philippe och jag hittade ett sätt att göra detta, säger han.

Om Philippe Aghion och Peter Howitt är matematiska teoretiker så arbetar årets tredje ekonomipristagare med historikerns verktyg. Genom att blicka bakåt har Joel Mokyr sett att det inte räcker med att veta att någonting fungerar, utan för tillväxtskapande innovation krävs vetenskapliga förklaringar till varför det fungerar, något som till stor del saknades före den industriella revolutionen.

Det behövs både vad han kallar före­skrivande kunskap, som till exempel traderade vanor eller instruktioner, och förklarande kunskap, som matematik och annan vetenskap.

Vilka slutsatser kan vi då dra av pristagarnas arbeten? Vikten av öppenhet är en. För att gynna förklarande kunskap krävs ett öppet samhälle.

– Avglobalisering och tullar är hinder för tillväxt, exemplifierade Philippe Aghion på länk under tillkännagivandet.

Ett annat hinder för tillväxt är om det saknas acceptans för förändringar som kommer med innovation. Därför krävs en politik som hjälper dem som slås ut i den kreativa förstörelsen.

– Man måste hela tiden jobba med system så att man tar hand om de människor som blir av med jobbet, säger Kerstin Enflo, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet och medlem i priskommittén.

– Det är ett sätt att skapa acceptans för utveckling. Men om man inte ser den acceptansen, då kan vi få den typ av protester som vi har sett historiskt, säger hon.

Nationalekonomen Andreas Bergh är docent vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning. Han har följt Joel Mokyrs arbete länge och ser många lärdomar att dra – inte minst att man måste förstå många fler aspekter av en innovation än att den fungerar, för att se hur den ska påverka samhället. Andreas Bergh tar AI som exempel.

– Ganska ofta frågar man teknologer vad AI kan göra rent tekniskt. De svarar enligt sitt perspektiv att AI kan göra jättemycket, och så får vi alarmistiska rubriker om vad AI kommer att ta över och stjäla från människor. Men vi måste förstå mycket mer om tekniken för att se hur den påverkar samhället. Det tycker jag att vi har missat i AI-diskussionen, säger Andreas Bergh.

Han beskriver Joel Mokyrs tankar om hur ett tekniskt framsteg går i flera steg, från uppfinning (föreskrivande kunskap) till analys (förklarande kunskap) och vidare till tillämpning – och att det är först i detta tredje steg som innovationen påverkar samhället.

Där kommer Philippe Aghion och Peter Howitts bidrag om kreativ förstörelse in.

– Vi måste sluta göra saker på ett visst sätt för att kunna dra nytta av att de går att göra på ett annat sätt, säger Andreas Bergh.

Han ser årets pris som en maning till eftertanke om hur teknik påverkar våra samhällen.

– Vi påverkas av ny teknik först när vi låter vissa saker dö ut, slutar göra vissa saker. Det är liksom meningen att ny teknik ska omforma arbetsmarknaden. Det är först när vissa yrken försvinner som vi fullt ut kan dra nytta av den nya tekniken, säger Andreas Bergh.

Peter Howitt  talar om att historien är full av teknikskiften som befarats leda till slutet på en massa människors förmåga att försörja sig.

– Massarbetslöshet förutspås alltid för ny teknik, och vanligtvis händer det inte. Och varför? För att tekniken gör arbetare mer produktiva. Kanske inte i de jobb de brukade ha, men i andra jobb, säger Peter Howitt.

Lönernas andel av nationalinkomsten tenderar på det hela taget att förbli ganska konstant, förklarar han och påpekar att detta inte sker av sig själv.

–  I vissa fall måste teknologiska förändringar styras på ett sätt som maximerar produktivitetseffekten av arbete, i stället för att maximera substitutionseffekten av ny teknik för arbetskraft, säger Peter Howitt.

Men hur förhåller sig den forskning som nu belönas till kopplingen mellan de senaste två seklens tillväxt och människans klimatpåverkan under samma period?

– Bara för att vi talar om ihållande tillväxt så pratar vi inte om hållbar tillväxt, tyvärr, säger Kerstin Enflo men påpekar att Philippe Aghion forskat om vilken politik som behövs för att hjälpa företag att flytta över till grön teknologi.

Andreas Bergh poängterar att Joel Mokyr har ett bredare tillväxtbegrepp än den bruttonationalprodukt som ofta används.

– Det tycker jag också är glädjande. Joel Mokyr är inte en av de ekonomer som sätter likhetstecken mellan ökad bnp-tillväxt och ökat välstånd, säger Andreas Bergh.

Den här artikeln bygger delvis på tidigare rapportering på fof.se.