”AI-utvecklingens energikostnad är ohållbar”

Trycket att snabbt implementera AI växer på alla fronter. Storbritanniens tidigare finansminister George Osborne, numera anställd av Open AI, varnade exempelvis nyligen vid årets AI-toppmöte i New Dehli att länder som inte omfamnar den teknologi som hans nya arbetsgivare säljer kommer att bli svaga och fattiga.

En essä av AI-utvecklaren Matt Shumer blev nyligen viral och har setts av över 80 miljoner människor. Shumers budskap är att den stora revolutionen där många kontorsjobb kan ersättas av AI redan är här. Han menar att de senaste modellerna som släpptes i februari 2026, Open AI:s GPT 5.3 Codex och Anthropics Opus 4.6, effektivt ersätter kodning som görs av tech-arbetare – helt sömlöst och utan misstag.

Shumers prognos är att inom mindre än ett år sker detta inom juridik, journalistik, ekonomi, kommunikation och andra kognitivt baserade yrken. Uppmaningen till de miljontals människor som läst hans inlägg är att skaffa sig en betald prenumeration hos Open AI och Anthropic och snabbt börja använda teknologin så mycket som möjligt.

Shumers virala inlägg förstärker budskapet från en essä skriven av Anthropics vd Dario Amodei veckan innan, kallad The adolescence of technology. Där förklarar Amodei hur den snabba utvecklingen gör att vi nu står inför ett stort genombrott, som i allt väsentligt låter som den dröm om AGI – artificiell generell intelligens – som närts inom Silicon Valley i många år.

Anthropic och Open AI arbetar utifrån vad de kallar för skalningslagar som bygger på att den kognitiva prestandan i modellerna ökar relativt användningen av datorkraft och parametrar. Dessa mångdubblas mellan olika generationer av modellerna. AI-bolagen menar att de sedan i februari har nått en punkt där den kognitiva kapaciteten kan jämföras med mänskliga förmågor inom de flesta kontorsjobb.

Om den här retoriken låter bekant så är det för att den återkommit med jämna mellanrum i välorkestrerade utspel som sammanfaller med investeringsrundor, värderingar och lanseringar av nya modeller. Visst stämmer det att modellerna har blivit bättre. Anthropics Sonett 4.6 är utmärkt till en massa användningsområden inom enklare kognitiva och administrativa uppgifter. Men innebär det att alla kontorsjobb i rask takt kan eller bör ersättas? Det är egentligen inte en teknisk fråga, utan snarare en social, politisk och ekonomisk.

För de flesta har begreppet AI nu blivit synonymt med techjättarnas stora språkmodeller som Open AI:s Chat GPT eller Anthropics Claude, som är avsedda för generell användning inom alla sektorer. Den dramatiska ökningen av datorkraft och parametrar som ligger bakom den förbättrade prestandan kommer dock med ett högt ekologiskt och socialt pris, för en produkt som vi bör diskutera om vi – och hur vi – behöver. Den stora barriären för att fortsätta expansionen av Silicon Valleys AI-paradigm är numera varken politisk eller ekonomisk, utan handlar om bristen på energi. Det är den energi- och därmed miljömässiga kostnaden för AI som jag vill adressera här.

Förnybar energi genereras i allmänhet inte i takt med eller i anslutning till den snabba utbyggnaden av enorma datacenter världen över, inte minst i USA, där fossil energi står för en stor del av elförsörjningen och därmed driver svaren på våra frågor till Chat GPT. Det uppskattas att AI-användningen kommer att leda till en ökning av koldioxidutsläpp på uppemot 44 miljoner ton om året till 2030.

Konflikten med klimat- och hållbarhetsarbetet är uppenbar. Det viktigaste sättet att få ner utsläppen är att minska energianvändningen, vilket vi kapitalt misslyckats med så här långt. Silicon Valleys AI-produkter leder i stället till en kraftig ytterligare ökning av fossil energiproduktion.

En annan färsk rapport beställd av flera miljöorganisationer visar att den stora majoriteten av påståenden om AI:s förmåga att bidra till klimat och hållbarhet saknar grund, och att techjättarna aktivt förvillar genom att blanda ihop sina stora generativa modeller för allmänt bruk som konsumenter världen över använder med de små specifika maskininlärningsmodeller som använts inom klimat och miljö, och som har ett jämförelsevis blygsamt ekologiskt avtryck.

Med tanke på de stora sociala och ekologiska konsekvenserna för techjättarnas AI är det frågan om den massiva och snabba utrullningen av systemen inom företag och myndigheter är genomtänkt och värd kostnaden. Arbetstagare och politiker svarar mot techbolagens imperativ med att snabbt och aningslöst anpassa sig till de föreställningar och förutsättningar som dikteras av dem. Problemet är att just föreställningar och förväntningar är en viktig del i hur teknologi utvecklas och används i samhällen.

Vilken AI vi vill ha och hur den ska användas är ytterst en politisk fråga, och det finns inget nödvändigt i att acceptera just den här formen av stora modeller för generativ AI. Det som helt säkert genereras av Silicon Valleys AI är massiv kapitalackumulation, en våldsam maktkoncentration och ett oacceptabelt högt pris för miljön i och med de enorma energiresurser som modellerna kräver.