Barns självbehärskning handlar om tillit – inte medfödd förmåga

Marshmallowtestet från 1960-talet är ett av psykologihistoriens mest klassiska experiment. Ett antal förskolebarn fick var sin marshmallow, med löfte om ännu en efter 15 minuter – om de kunde hålla fingrarna borta från den första marshmallowen under tiden. De barn som klarade av att spara den första marshmallowen i väntan på att få en till hade bättre studieresultat och missbrukade mindre droger senare i livet, något som har tolkats som att det är vår medfödda självkontroll som till stor del styr våra möjligheter i tillvaron.

När Celeste Kidd först hörde om experimentet arbetade hon på ett härbärge för hemlösa. Där såg hon barn som hade all anledning att fånga belöningar i flykten, för i nästa sekund hade något större barn tagit leksaken eller godiset ifrån dem. Kanske hade initiativet att vänta på större belöningar inte så mycket med en medfödd förmåga att göra, tänkte hon. Kanske handlade det i stället om vad barnen hade lärt sig att förvänta sig av tillvaron.

Som doktorand i hjärn- och kognitionsvetenskap vid University of Rochester, USA, bestämde sig Celeste Kidd för att göra en egen variant av marshmallowtestet. Inför experimentet förbereddes barnen individuellt genom en ritövning, där de först utlovades bättre kritor än de som redan fanns på bordet. Efter en stund fick några av barnen beskedet att det tyvärr inte fanns fler kritor, medan andra fick en generös uppsättning ritmateriel.

I den grupp som utlovats kritor men inte fått några var det bara 7 procent av barnen som valde att vänta i 15 minuter med att äta upp sin marshmallow, för att få ytterligare en. Bland de barn som fått ritutrustningen och således erfarit att de vuxna gick att lita, var andelen som väntade 64 procent.

I snitt åt de osäkra barnen sin marshmallow efter tre minuter, mot de tillitsfulla barnens snitt på tolv minuter. Detta kan jämföras med tidigare versioner av marshmallowtestet där barnet i genomsnitt klarat att avstå från godsaken i cirka sex minuter.