Annons

En ljus ring i rött och orange, med tunna ljusa linjer på. I mitten en svart skugga.

Det supermassiva svarta hålet i galaxen M87 avbildades med Event horizon telescope (EHT), ett nätverk av teleskop på olika delar av jorden. I denna nya bild visar de tunna linjerna hur ljuset är polariserat.

Bild: 
EHT Collaboration

Berömt svart hål i polariserat ljus

Det första svarta hålet som avbildats med teleskop finns i mitten av galaxen M87. Nu har forskare även lyckats mäta hur ljuset är polariserat i dess omgivning.

Annons

Publicerad:

2021-03-24

För ungefär två år sedan fick vi för första gången se en bild av skuggan av ett supermassivt svart hål, omgivet av en lysande ring. Forskarna har fortsatt att studera detta svarta hål i galaxen M87, och kan nu också urskilja hur ljuset är polariserat.

– Polariseringen ger oss ytterligare en ledtråd till hur magnetfältet beter sig kring det svarta hålet, säger Michael Lindqvist, astronom vid Onsala rymdobservatorium, som deltagit i den tekniska delen av projektet.

Från det svarta hålet skjuter det ut två enorma jetstrålar av materia. Enligt de rådande modellerna för hur sådana svarta hål fungerar är det magnetfältet som formar dessa jetstrålar. Polariseringen visar hur magnetfältet är orienterat nära det svarta hålet, och hjälper forskare att avgöra vilka modeller för det svarta hålets omgivning som stämmer bäst.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

3

Kommentarer

Fast det är ju inte ljus, utan mikrovågor. Och er artikel säger inget om hur man ska tolka ingångsbilden. Är linjerna längsgående magnetfält eller? Hänvisningen till den vetenskapliga utredningen hjälper inte för den kräver att man redan har avancerade specialkunskaper i ämnet.

Hej Jörgen! Det stämmer att det är mikrovågor, men i texter om astronomi fuskar vi ofta och kallar all elektromagnetisk strålning för "ljus". (Lite som att astronomer kallar alla grundämnen tyngre än helium för metaller.) I en kort nyhetsbetonad notis som den här får detaljerna lämnas åt sidan. De tunna linjerna visar polarisationens riktning. Strålningen är synkrotronstrålning som uppstår när partiklar med hög energi böjs av i magnetfält, och synkrotronstrålning får en karaktäristisk polarisering som då säger något om magnetfältet. Jag kan inte detaljerna, men den typen av analys har som jag har förstått det använts för att undersöka olika astronomiska objekt med starka magnetfält.

Så fint. Ska ni skriva om OAM (Orbital Angular Momentum), då? Det är ju nästa typ av strålning från svarta hål att kasta sig över. OAM-komponenten visar hur radiostrålningen vrider sig kring ett centrum. OAM kan också användas till att drastiskt öka kommunikationskapaciteten på befintliga radiolänkar. Drastiskt. Min artikel är ett par år gammal, men den gäller ganska väl även idag: https://techworld.idg.se/2.2524/1.337064/tumlande-radiovagor-andrar-bild...
Man kan också beskriva hur EHT fungerar.

Lägg till kommentar