Dans lär hjärnan att inte bli yr

Dansare kan göra piruett efter piruett, till synes helt opåverkade av yrsel. Och det beror inte bara på tekniken de använder när de stirrar på en fast punkt så länge som möjligt innan de snabbt vrider runt huvudet. Forskare vid Imperial College i London har visat att dansarens hjärna lär sig att tona ner signalerna från balansorganet – en funktion som de nu hoppas kunna använda för att hjälpa de som lider av kronisk yrsel.

Forskarna lät en grupp dansare och en grupp roddare sitta på en snurrande stol i ett mörkt rum. Sedan fick försökspersonerna rapportera hur längde de upplevde att de fortfarande snurrade, efter att stolen stannat. Forskarna mätte också hur länge ögonreflexer registrerade att kroppen snurrade. Både känslan av yrsel och ögonreflexerna avtog snabbare hos dansarna. Hos roddarna varade ögonreflexerna och känslan av yrsel betydligt längre tid – och dessutom lika länge. Hos dansarna var de två fenomenen oberoende av varandra.

När hjärnaktiviteten mättes med magnetkamera upptäckte forskarna även att det område i hjärnan som är kopplat till känslan av yrsel var mindre hos dansarna.

Balanssinnet sitter i innerörat, där flimmerhår i de vätskefyllda båggångarna registrerar kroppens läge. Signaler från balanssinnet skickas sedan till hjärnan. Yrsel får vi när vi känner att vi rör på oss fast vi egentligen står stilla. Balansen processas i två områden i hjärnan, ett som tar emot signalerna från balansorganet i örat, och ett annat som avgör om vi ska känna yrsel eller inte.