Amy Loutfi leder Sveriges största enskilda forskningsprogram: Wallenberg AI, autonomous systems and software programme. Wasp, som det förkortas, rymmer över 65 forskargrupper och en forskarskola med ungefär 460 doktorander. Wasp ingår i sin tur sedan 26 februari i ett större samarbete med forskningssatsningar på AI i Finland, Danmark, Island och Norge.

Amy Loutfi är professor i datavetenskap vid Linköpings universitet och Örebro universitet. I januari tog hon över efter Anders Ynnerman som programdirektör för Wasp.

Vad tycker du att man som medborgare i dag behöver veta om AI?

– När jag använder någonting tycker jag att det är viktigt att veta om det finns en AI bakom. Det tror jag kan bidra till att man känner en viss trygghet med att man själv vill och kan använda AI. Jag har hört metaforen att AI är som en bil. Man ska kunna ta körkort för att använda den, man behöver inte veta exakt hur bilen fungerar eller hur man reparerar den. Det är samma sak med AI.

Vad är nästa grej inom AI?

– Många saker. Vi behöver till exempel titta på hur dyrt det är att beräkna med AI – just nu kräver det otroligt mycket energi och stora beräkningscenter för att träna dessa modeller. Och ju mer vi använder modellerna, desto mer beräkningskraft behöver vi. Om vi inte gör det här mer hållbart och effektivt kommer det att bli en flaskhals.

– En annan sak är att förstå vad som händer inuti modellerna, som är mycket av en svart låda. Där behövs det mycket mer forskning.

Hur kom det sig att du började arbeta med AI?

– Jag är elektroingenjör i grunden. Som doktorand arbetade jag med en så kallad artificiell näsa. Flera olika sensorer bildar ett digitalt avtryck av en lukt. För att kunna tolka dessa signaler så behöver man förmåga till mönsterigenkänning och det är där AI kommer in. När man beskriver en doft måste man använda språket mycket och göra liknelser med andra lukter. Jag arbetade med att använda AI för att beskriva vad den artificiella näsan upplevde för en människa som kanske inte alls har förmåga att uppleva samma lukt.

Och nu är du programdirektör. Vad tycker du är det bästa med Wasp?

– Det är ett sådant stort program med så många olika projekt så jag kan inte bara välja ut ett resultat som jag tycker är spännande. Det är för svårt. Men jag har sett att Wasp har gjort en enorm skillnad genom att jobba med strategiska rekryteringar. Man har riktat sig mot yngre forskare och inte bara lockat dem till Sverige, utan gett dem förutsättningar att bygga sina egna forskargrupper. Vi har också lyckats rekrytera framstående professorer till Sverige. Jag tycker att det är riktigt spännande resultat, för det handlar om människor, inte bara om teknologi.