– Jag höll inte på med sport när jag var yngre så jag fick aldrig ta hem en pokal – men nu har jag äntligen en, säger Carl Öhman när han tar emot priset på scenen på Kulturhuset i Stockholm.

Han har länge velat delta i Forskar grand prix och i år fick han möjligheten. Tävlingen går ut på att presentera sin forskning på blott fyra minuter.

Carl Öhman är statsvetare vid Uppsala universitet och har forskat om vad som händer med vår data på Facebook när vi dör. Han menar att det är ett problem att techjättarna äger i princip all data, något han också berättat om i en tidigare intervju med Forskning & Framsteg.

Vad som händer med vår data när vi dör är en av århundradets viktigaste frågor, säger Carl Öhman när han kliver upp på scenen inför publik och jury. Han menar att det är en fråga om vilka som får bli ihågkomna i våra samhällen – och att techjättarna är de som har makten att styra detta.

I juryn sitter komikern Ahmed Berhan, vetenskapsjournalisten Lena Nordlund och forskaren Nina Wormbs. De flesta som lyssnar är gymnasieelever.

– Först ska jag berätta om min farfar som var en sådan där släkting som droppade coola kommentarer på allt man postade på sociala medier, säger Carl Öhman.

På skärmen bakom honom visas en Facebook-kommentar: ”Glädjande att du kommit till insikt om vad redan Jesus predikade om”.

– Jag älskade det inte när jag var sjutton och cool, men sen dog han och nu är de här kommentarerna allt jag har kvar av honom, fortsätter Carl Öhman.

Vinnaren utses genom en omröstning där juryns röster utgör en tredjedel av rösterna – men i slutändan kan publikens röst trumfa juryns.

– Jag är livrädd för gymnasieungdomar. Man vet inte riktigt vad de kommer säga, tycka eller vad de vet. Jag pratar om Facebook – vet de vad det är och bryr de sig? Så jag är väldigt tacksam att det gick hem hos den publiken, säger Carl Öhman och skrattar.

Det här är den 13:e upplagan av tävlingen som arrangeras av bland annat Vetenskap & Allmänhet. Vinnaren får en pokal, ett diplom och en check på 20 000 kronor. Syftet är att främja forskningskommunikation och pengarna är tänkta att gå till vidareutbildning av forskarens förmåga att kommunicera sin forskning.

Som forskare har man en skyldighet att berätta för omvärlden om sin forskning, menar Carl Öhman.

­– Mycket forskning är offentligt finansierat och då tycker jag att det är relevant att man berättar: Det här har jag gjort för pengarna och här är insikterna och resultatet av forskningen, säger han.