Guden Shivas roll i hinduismen är att förstöra det gamla för att möjliggöra nytt liv, nya skapelser. Vid dagens tillkännagivande nämnde inte priskommittén för Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne några indiska gudar, men när den i år prisar forskning om ”kreativ förstörelse” så går tankarna lätt till hinduismens syn på cykliska förlopp av uppbyggnad och destruktion.

Men i stället för en cykel av liv och död belönas ekonomerna Philippe Aghion och Peter Howitt för sin teori om kreativ förstörelse för ”ihållande tillväxt”. Pristagarna har studerat hur tillämpningen av ny kunskap kan böja kurvorna stadigt uppåt utan att sluta sig i cirklar.

Det moderna begreppet kreativ förstörelse introducerades 1942 av nationalekonomen Joseph Schumpeter, och 50 år senare, 1992, publicerade Philippe Aghion och Peter Howitt en artikel där de utvecklar hur innovationer obönhörligt slår ut gamla tekniker på väg mot ökat välstånd. Under dagens tillkännagivande på Kungl. Vetenskapsakademien illustrerades detta med en bild av hur ludditerna i början av 1800-talet vandaliserade mekaniska vävstolar. En nutida parallell kan vara oron över AI-utvecklingen.

Om Philippe Aghion och Peter Howitt är matematiska teoretiker så arbetar årets tredje pristagare, som tilldelas 50 procent av priset, med historikerns verktyg. Genom att blicka bakåt har Joel Mokyr sett att det inte räcker med att veta att någonting fungerar, utan för tillväxtskapande innovation krävs vetenskapliga förklaringar till varför det fungerar, något som till stor del saknades före den industriella revolutionen.

Det behövs både vad han kallar föreskrivande kunskap som till exempel traderade vanor eller instruktioner, och förklarande kunskap som matematik och annan vetenskap.

Vilka slutsatser kan vi då dra av pristagarnas arbeten? Vikten av öppenhet är en. För att gynna förklarande kunskap krävs ett öppet samhälle. Priskommittén lyfter fram hot som begränsningar av den akademiska friheten, att några få företag tillåts dominera marknaden samt att kunskap utvecklas på regional snarare än global nivå. ”Vi måste vårda mekanismerna bakom kreativ förstörelse, så att vi inte faller tillbaka i stagnation”, som Ekonomipriskommitténs ordförande John Hassler formulerar det i ett pressmeddelande.

Vid tillkännagivandet fick Philippe Aghion frågan om vad som kan hota den ihållande tillväxten:

– Avglobalisering och tullar är hinder för tillväxt. Allt som står i vägen för öppenhet hotar tillväxt, sade han.

Ett annat hinder för tillväxt är om det saknas acceptans i samhället för förändringar som kommer med innovation. Därför krävs politiska modeller som hjälper dem som slås ut i den kreativa förstörelsen.

– Det är ju så att kreativ förstörelse betyder att några vinner och några förlorar. Då måste man hela tiden jobba med system så att man tar hand om de människor som blir av med jobbet, säger Kerstin Enflo till Forskning & Framsteg.

Kerstin Enflo är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet och medlem i priskommittén. Hon betonar pristagarnas tankar om att acceptans för förändring måste odlas. Philippe Aghion och Peter Howitt talar om ”security meassures”, till exempel en arbetsmarknadspolitik där samhället skyddar människor även om jobben försvinner.

– Det är ett sätt att skapa acceptans för utveckling. Men om man inte ser den acceptansen, då kan vi få den typ av protester som vi har sett historiskt, säger Kerstin Enflo.

Nationalekonomen Andreas Bergh är docent vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning, och hör till dem som glädjs åt prisbeskedet. Han har följt Joel Mokyrs arbete länge och ser många lärdomar att dra av ekonomhistorikern – inte minst att man måste förstå många fler aspekter av en innovation än att den fungerar för att se hur den ska påverka samhället och komma människor till nytta. Andreas Bergh tar AI som exempel.

– Ganska ofta frågar man teknologer eller dataloger vad AI kan göra rent tekniskt. De svarar efter sitt perspektiv att AI kan göra jättemycket, och så får vi alarmistiska rubriker om vad AI kommer att ta över och stjäla från människor. Men vi måste förstå mycket mer om tekniken för att se hur den påverkar samhället. Det tycker jag att vi har missat i AI-diskussionen.

Andreas Bergh beskriver Joel Mokyrs tankar om hur ett tekniskt framsteg går i flera steg, från uppfinning (föreskrivande kunskap) till analys (förklarande kunskap) och vidare till tillämpning – och att det är först i detta tredje steg som innovationen påverkar samhället.

Där kommer Philippe Aghion och Peter Howitts bidrag om kreativ förstörelse in.

– Vi måste sluta göra saker på ett visst sätt för att kunna dra nytta av att de går att göra på ett annat sätt, säger Andreas Bergh.

Han ser årets pris som en maning till eftertanke om hur teknik påverkar våra samhällen.

– Vi påverkas av ny teknik först när vi låter vissa saker dö ut, slutar göra vissa saker. Det är liksom meningen att ny teknik ska omforma arbetsmarknaden. Det är först när vissa yrken försvinner som vi fullt ut kan dra nytta av den nya tekniken, säger Andreas Bergh.

Men hur förhåller sig den forskning som nu belönas till kopplingen mellan de senaste två seklens tillväxt och människans klimatpåverkan under samma period? Kerstin Enflo ser det problematiska i den miljö- och klimatpåverkan som tillväxten bidrar till.

– Bara för att vi talar om ihållande tillväxt så pratat vi inte om hållbar tillväxt, tyvärr. Det finns ingenting som säger att tillväxten har varit hållbar. Sedan är frågan vad som är lösningen på problemet.

Hon påpekar att Philippe Aghion forskat om vilken politik som behövs för att subventionera innovationer och forskning och utveckling för att hjälpa företag att flytta över till grön teknologi.

Andreas Bergh poängtera att Joel Mokyr har ett bredare tillväxtbegrepp än den bruttonationalprodukt som ofta används.

– Ekonomisk tillväxt brukar mätas som bnp, men Joel Mokyr talar om mänskliga framsteg.

Bättre hälsa, bättre klimat, minskad försurning, mindre miljöfarlig kost – allt det där ingår i de framsteg som Joel Mokyr beskriver, enligt Andreas Bergh.

– Det tycker jag också är glädjande. Joel Mokyr är inte en av de ekonomer som sätter likhetstecken mellan ökad bnp-tillväxt och ökat välstånd, säger han.

Den här texten uppdaterades senast kl. 08.08 den 14 oktober.