Flugan forskarna vill utrota
Nu har tsetseflugan stigit in i den exklusiva skara av djur och växter som har fått hela sin arvsmassa kartlagt, det så kallade genomet.
Bild: Geoffrey M. Attardo
Tsetseflugan lever på blod och sprider en parasit som orsakar den svåra sjukdomen sömnsjuka hos människan och nagana hos boskap. Kunskapen om flugans hela genuppsättning ska användas för att utveckla metoder för att begränsa den smittbärande flugans framfart.
Till en början kan symtom från sömnsjuka vara väldigt ospecifika: Huvudvärk och feber som är förvillande lika symtom från andra sjukdomar. Men när parasiten tar sig igenom blod-hjärnbarriären och infekterar nervsystemet går sjukdomen in i en svår fas. Den drabbade blir personlighetsförändrad, kan inte hålla reda på natt och dag för att slutligen falla i koma. Utan behandling är sömnsjuka dödlig. Det finns läkemedel som dödar parasiten och botar den sjuke, men inget vaccin som utrotar sjukdomen.
– Det är hopplöst att utveckla ett vaccin mot sömnsjuka, för parasitens yta täcks av ett protein som kan kodas av ungefär 1000 olika gener och som parasiten kontinuerligt byter ut för att förvilla vårt immunförsvar. Det är svårt att göra ett vaccin som fungerar mot alla varianterna av ytproteinet. Ett alternativt sätt att utrota sjukdomen kan istället vara att utrota själva flugan, säger Anders Hofer, biokemist vid Umeå universitet.
Traditionellt har tsetseflugan bekämpats med DDT, vilket inte är ekologiskt försvarbart. Forskarna vill därför förfina sin vapenarsenal mot den smittbärande flugan. Kartläggningen av tsetseflugans hela genom gör det mycket enklare att jämföra genetiska sekvenser med insekter som har kartlagts sedan tidigare. Exempelvis är forskarna intresserade av vad som är specifikt för tsetseflugans immunförsvar.
– Man skulle kunna tänka sig en bakterie som smittar ner flugorna. Ett annat sätt är att hitta de feromoner som lockar till sig flugorna och sedan döda dem med ett gift.
Tsetseflugan förekommer bara på den afrikanska kontinenten söder om Sahara. 70 miljoner bor i riskområdet och uppskattningsvis är 50 000 är smittade. Men smittorisken får stora sociala konsekvenser. Människor vill varken bo där det finns sömnsjuka eller ha boskap där. Det leder till konflikter om de områden som är beboliga. På 90-talet lyckades man utrota tsetseflugan på ön Zanzibar genom att sprida ut sterila hannar. I september 1996 sågs den sista flugan och ett år senare konstaterades den utrotad.
– Det blev en enorm uppgång i ekonomin efter att tsetseflugan utrotades. Det frigjorde en massa resurser som kunde användas för att förbättra skolor, sjukvård och många andra samhälleliga funktioner.
Kartläggningen av genomet, The International Glossima Genome Initiative, har pågått i tio år och mer än 140 forskare har medverkat. Tsetseflugans genom består av 366 miljoner bitar, vilket är en tiondel av människans genom. Studien publiceras i veckans Science.
