Halsringen hittades på två meters djup vid schaktningsarbeten nära Göta älv. Den väger nära ett kilo och bedömdes bestå av en ring i ädelmetall med tunn guldtråd tätt lindad runt.

Länsstyrelsens antikvarie trodde inte sina ögon när den lämnades in till länsstyrelsen i veckan, vilket Forskning & Framsteg rapporterade om. Och det som såg ut att vara för bra för att vara sant visade sig vara just det.

Experter som tittat på den lerinbäddade ringen daterade den preliminärt till Kristi födelse.

Men grundämnesanalys med högenergiröntgen, så kallad XRF-mätning, visade att ringen är gjord av järn, med vissa inslag av zink och koppar, meddelade länsstyrelsen i ett pressmeddelande på fredagen. Sannolikt är ringen av modern tillverkning, är nu bedömningen.

Med eftertankens kranka blekhet konstaterar myndigheten att man borde gjort analyserna först, innan man gick ut med informationen om fyndet.

”Halsringen är lik tidigare fornfynd, men den tekniska analysen visar att den inte är av guld”, säger Mats Herklint, chef på länsstyrelsens kulturmiljöenhet i pressmeddelandet. ”Den saknar kulturhistoriskt värde.”

Aftonbladet rapporterade redan i torsdags att det kunde vara frågan om ett spratt. Att upptågsmakaren lyckades kan bero på att liknande fynd gjorts tidigare i trakterna av Trollhättan. På 1990-talet hittades en liknande ring i den nära 2 000 år gamla så kallade Vitteneskatten. Skatten innehöll ytterligare fyra ringar av enklare typ.

Med sin storlek påminner ringen också om den så kallade Havorringen från Gotland, som väger 800 gram och kommer från 100-talet. Liknande fynd från tiden kring Kristi födelse är ovanliga, men på folkvandringstiden, cirka 375 till 550 e.Kr, flödade mer guld in och smycken på ett kilo är inte ovanliga.

Från den tiden finns tre kända guldshalskragar med tre, fem respektive sju ringar som hittades på 1800-talet i Västergötland respektive Färjestaden på Öland. De är alla utställda i guldrummet på Historiska museet.