Annons

Fackgranskning är till för att filtrera bort dålig forskning. Men det går att lura systemet.

Bild: 
Per Snaprud

Forskare myglar med granskning

Falska e-postadresser ingår i en allt vanligare typ av forskningsfusk.

Det gick bra för Hyung-In Moon, sydkoreansk forskare i medicinalväxter. Han skickade in vetenskapliga artiklar till The Journal of Enzyme Inhibition and Medicinal Chemistry som tacksamt tog emot hans tips om kvalificerade fackgranskare. Fackgranskarna mejlade snabbt sitt bifall till tidskriften, som publicerade artiklarna.

Det enda märkliga var att granskningen gick så fort. En utredning för tre år sedan avslöjade orsaken: fackgranskarna var påhittade personer med e-postkonton som Hyung-In Moon hade registrerat. Han granskade helt enkelt sig själv.

Sedan dess har vetenskapliga tidskrifter dragit tillbaka över 250 artiklar skrivna av en lång rad forskare på grund av samma slags fusk, enligt bloggen Retraction Watch. Det motsvarar 15 procent av forskarvärldens alla tillbakadragna artiklar under de senaste tre åren.

Vetenskapliga discipliner blir allt mer specialiserade och internationella. Det är svårt för tidskrifternas redaktörer att veta vem som är bäst lämpad att granska en viss vetenskaplig artikel. Därför tar de ofta emot tips från artikelförfattarna –­ vilket alltså har sina risker.

Vissa tidskrifter har bestämt sig för att bara anlita fackgranskare som de själva utser. Många försöker också stävja fusket genom att bara kommunicera med fackgranskare som har en e-postadress knuten till en känd vetenskaplig institution.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.