Fyra sätt att förstå Grönlands­krisen

Europeiska länder, och Danmark i synnerhet, kämpar febrilt för att svara på hoten från företrädare för USA om Grönlands framtid.

Efter att ha lyckats tillfångata Venezuelas ledare i en räd den 3 januari talar en stärkt amerikansk regering nu om att helt enkelt lägga beslag på Grönland.

Flera europeiska ledare har uttryckt sin oro och skickat militär personal till Grönland, men de har inte kunnat ge ett starkt samordnat svar på förräderiet från en förmodad allierad.

Sedan terrorattackerna den 11 september 2001 har danska regeringar villigt deltagit i de USA-ledda invasionerna av Afghanistan (2001–2021) och Irak (2003–2007). Förflyttningen högerut över hela det danska politiska spektrumet gjorde att Danmark avvisade en del samarbeten inom Norden och EU till förmån för pro-amerikanska transatlantiska alternativ.

Men den ryska invasionen av Ukraina 2022 ledde till en omprövning av den danska utrikespolitiken. Landet gick med i EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och stärkte sitt samarbete med de nya Nato-medlemmarna Finland och Sverige.

Och när Trump kom till makten för andra gången, gjorde den kaotiska högersvängen i USA:s utrikespolitik att Danmark vände sig till sina EU-kollegor för stöd i Grönlandsfrågan.

Danmark är medlem i Europeiska unionen men har placerat sig i blockets periferi genom att följa Storbritannien i att ställa sig utanför euron och andra samarbeten i rättsliga och inrikesfrågor. Men en amerikansk invasion av Grönland skulle sannolikt sätta punkt för Danmarks fasta växelkurs mot euron (och dessförinnan den tyska valutan) som har funnits sedan 1982. Så de möjliga återverkningarna är ekonomiska såväl som territoriella.

Följderna av USA:s hot, och definitivt av en eventuell amerikansk intervention på Grönland, skulle inte bara beröra Danmark. Medan EU under Joe Bidens presidentskap försökte hålla jämn takt med USA i sitt stöd till Ukraina, har EU:s medlemsstater sedan Trumps omval blivit starkt oense med USA. Under 2025 drabbade USA och EU samman om handel och tullar, reglering av sociala medier, samt miljö- och jordbrukspolitik.

Men den senaste utvecklingen visar att det inte längre går att lita på Trumps USA som en långsiktig allierad till Grönland och Danmark, EU eller Europa.

Detta är en kris som drabbar många länder och som har utlösts av flera faktorer. För att förstå den komplexa situationen kan vi använda fyra olika akademiska analytiska ansatser. Dessa kan inte bara hjälpa oss att sätta Grönlandsfrågan i sitt sammanhang, utan även den framväxande multipolära världen präglad av ”den starkes rätt”.

Den populäraste ansatsen för närvarande kommer från den konservativa traditionen som kallas ”realism”. Denna förutsäger att varje stat kommer att agera i sitt eget nationella intresse.

Sedda inom denna ram är Trumps handlingar en del av framväxten av en multipolär värld, där stormakterna är USA, Kina, Indien och Ryssland. I denna värld är det motiverat för Ryssland att invadera Ukraina för att motverka USA, för USA att beslagta venezuelanska och grönländska tillgångar för att motverka Kina, och för Kina att invadera Taiwan för att motverka USA.

För att förstå de senaste årens händelser, däribland Trumps återkomst och Vladimir Putins utrikespolitik, anser många att man måste se bortom konservativa eller liberala förklaringar för att kunna identifiera dem som har makt och inflytande i de globala supermakterna. Det handlar om de rikaste familjerna, företagen och oligarkerna som utövar kontroll över den styrande elitens politik genom medierna och makten att finansiera och bedriva politiska kampanjer.

I fallet Venezuela och Grönland finns två faktorer som spelar in – USA:s förkastande av rättsstatsprincipen och ett begär efter personlig rikedom via energiresurser. Men tidpunkten är också viktig. Insatsen i Venezuela är den enda nyhetshändelsen på flera månader som överskuggat Epstein-affären.

Många akademiska förklaringar kopplar den senaste tidens händelser till nedgången för den ”liberala världsordning” som dominerats av USA, Europa, den ”utvecklade världen” och FN. Ur denna synvinkel ses Putins och Trumps handlingar som slutet för folkrätten, för FN:s inflytande och för vad västländer ser som ett system baserat på multilateralism.

Det synsättet tenderar dock att förbise den fortsatta dominansen av det globala nord i dessa system. Bristen på stöd för USA:s och EU:s försvar av Ukraina har upprepade gånger visat sig i oviljan hos många länder i det globala syd, inklusive Kina och Indien, att fördöma den ryska invasionen i FN:s generalförsamling. Det vore intressant att se hur en sådan omröstning skulle falla ut om den handlade om en amerikansk invasion av Grönland.

Det sista – och viktigaste – synsättet står att finna i en planetär politik. Denna ansats bygger på den enkla observationen att så många planetära kriser, såsom global upphettning, massutrotningar av vilda djur, klimatflyktingar, ökande autokrati och de internationella konflikternas återkomst, är djupt sammankopplade och kan därför bara förstås tillsammans.

Ur detta perspektiv är det Grönlands hållbarhet och grönländarnas liv som måste forma förståelsen av Danmarks och andra europeiska länders svar på Trumps anspråk. Det är genom att erkänna den djupa relation som ursprungsbefolkningar har till sin ekologi som lösningar kan hittas.

Och grönländarna har redan uttryckt sin vision för framtiden. De lever vid klimatkrisens frontlinje och vill ha en ekonomi baserad på resiliens – inte på egodrivna politiska maktspel.

Även om det är snabbt och enkelt gjort att bedöma händelserna i Venezuela eller Grönland utifrån den dagliga nyhetscykeln, tvingar dessa fyra perspektiv människor att själva tänka igenom hur komplexa internationella kriser bäst kan förstås.

Det finns dock en sista observation att göra. Endast ett av dessa perspektiv har möjlighet att kunna erbjuda något sätt att tänka oss ut ur vår planetära politiska kris.

Den här artikeln är återpublicerad från The Conversation under creative commons-licens och har uppdaterats i samråd med författaren. Här kan du läsa den engelska originalartikeln.