Hund från stenåldern kan ha offrats i sjö

Hundar som lagts ner i sjöar på stenåldern har hittats över hela Europa, men väldigt få på nordligare breddgrader. Att den nyupptäckta hunden är välbevarad och har fått med sig en vacker bendolk gör inte fyndet sämre.

Det gjordes i Logsjömossen i Gerstaberg nära Järna, där arkeologer undersöker en plats där snabbtågsbanan Ostlänken ska dras. Hunden låg på 1,5 meters djup och cirka 30–40 meter ut i den dåvarande sjön.

– Den låg i mer eller mindre anatomiskt korrekt läge, med den 25 centimeter långa dolken mellan tassarna. Vi tolkar det som att de lagts ner tillsammans, i en påse eller liknand, säger arkeologen Linus Hagberg, projektledare på Arkeologerna vid Statens historiska museer.

Bland benen ligger också två större stenar, som man kan tänka sig vara tyngder för att hålla ner den på sjöbotten.

– Den rimligaste tolkningen är att det är en slags ceremoniell handling, ett offer eller en begravning, säger Linus Hagberg.

Andra tänkbara förklaringar skulle kunna vara att hunden dött av ålder eller sjukdom, men en snabb osteologisk bedömning tyder på att hunden var tämligen ung. Men så är det detta med kraniet – det är krossat. Sannolikt har det medvetet krossats innan hunden lades ner i sjön, vilket pekar på att det handlar om ett offer.

I mossen har arkeologerna även hittat mängder av trästörar, långt ut i sjön, och en mjärde. Dessa har daterats till två perioder, 3 300 till 2 900 f.Kr och 2 900 till 2 600 f.Kr, det vill säga i skarven mellan äldre och yngre bondestenålder, neolitikum. Däremot har hundens ben ännu inte daterats eller analyserats på annat sätt, men arkeologernas hypotes är att hunden är samtida med anläggningen.

– Under tidig neolitikum och framåt finns exempel på hundar som lagts ner ceremoniellt i våtmarker. Till exempel har kranier av hundar hittats i ett fiskeområde under bygget av tunneln under Fehmarn bält mellan Danmark och Tyskland. De har ungefär samma datering, säger Linus Hagberg.

För att säkra fyndet togs hunden upp i preparat, det vill säga som den hittades: hel i block av gyttja. Nu ska forskarna analysera bland annat kol-14, andra isotoper, pollen, jordarter och makrofossil, samt göra en närmare osteologisk undersökning.

Bara det att skelettet är komplett är mycket ovanligt, ifall hunden verkligen är samtida med träanläggningen, enligt osteologen Ola Magnell vid Arkeologerna som gjort en snabb bedömning av benen.

–  Det är en hanhund på tre till sex år, ganska kraftig för tidsperioden om den stämmer. Den har tydligt slitage på tänderna och har varit aktiv i sitt liv. Det är en brukshund, säger han.

Det finns också hundar som begravts med gåvor på land, den senast hittades levde för 8 400 år sedan och hittades i Blekinge för fem år sedan.