Den så kallade ismannen hittades 1991 av vandrare i kanten av en glaciär på gränsen mellan Österrike och Italien, tack vare en ovanligt varm sommar. Hans kropp och dna har analyserats utförligt, vilket bland annat visat att han blev mördad med ett pilskott. Men först nu har hans dna jämförts med andra forntida individer från Alperna.

En studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications visar att ismannen sticker ut genetiskt. Materialet är litet – dna har analyserats från 47 individer som levt från för över 8 000 till drygt 3 000 år sedan. Bara 16 av dem var någorlunda samtida med Ötzi, som ismannen kallas efter fyndplatsen Ötztal i östra Alperna.

Övergripande har han samma genetiska mix som människor i området, där gener från tidiga jordbrukare dominerar och inslaget av jägare och samlare är betydligt mindre. Men ser man på närmare släktskap skiljer han sig från de andra, både när det gäller mitokondrie-dna som ärvs på moderssidan och dna från Y-kromosomen som ärvs på faderssidan.

– Det är inga bevis i sig, särskilt med så få individer, men min erfarenhet säger mig att även små stickprov ofta räcker längre än statistiken visar. Så frånvaron av liknande linjer kan tyda på att han inte hade nära släkt bland de andra – kanske var han lokalt en genetisk främling, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet.

Om det skulle vara orsaken till att han sköts ihjäl går dock inte att uttala sig om.

Ötzis dna analyserades första gången 2012, men de proverna var kontaminerade med modern dna och gav sämre resultat. I den nya studien har de 47 proverna tagits från 17 arkeologiska platser, vilket också har gett 34 nya kol-14-dateringar. Men framför allt har renare prover och förbättrad teknik gett en bättre bild av Ötzis och andra forntida alpbors dna.

Den genetiska variationen i proverna är genomgående större i mitokondire-dna än i Y-kromosomen, vilket tyder på ett patrilinjärt system där männen levt på samma plats men kvinnorna kommit utifrån.

Resultaten pekar också på att jordbruket kom söderifrån till östra Alperna för mellan 7 000 och 8 000 år sedan. Däremot har studiens dna-prover bara små inslag av vågen av herdar från de ryska stäpperna några tusen år senare. Genmixen är i stort sett oförändrad under 2 000 år, vilket tyder på att området varit genetiskt isolerat.

Men det äldsta provet i studien sticker också ut, från en man som bar på gener från jägare och samlare både från väst och från öst.

– Det är en blandning som är äldre än han själv. Det kan bero på flera saker, men jag gissar att det speglar en genetisk öst–väst-gradient genom Centraleuropa, som jag gissar att vi kommer att se mer av framöver, säger Anders Götherström.