”Jo, skogsindustrin utgör det största hotet mot klimat och biologisk mångfald i Sverige”

SLUTREPLIK. Lars Lundqvist, forskare vid SLU i Umeå, ifrågasätter några delar i det jag framfört i mina två forskarkommentar i F&F om hållbart skogsbruk och nytt ersättningssystem till skogsägare. Jag ska här försöka räta ut frågetecknen.

Lundqvist tror inte på det jag skrivit om att skogsindustrin släpper ut cirka 100 miljoner ton koldioxid per år. Jag baser detta på en rapport från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, där det anges att skogsavverkning och så kallad naturlig avgång av träd ger ett koldioxidutsläpp på cirka 120 miljoner ton per år. Om man utifrån riksskogstaxeringens data räknar bort utsläppet från naturlig avgång av träd (tabell 3.32) blir koldioxidutsläppet enbart från skogsavverkning cirka 100 miljoner ton per år.

Om man inte enbart ser till utsläppsnivån, utan till den totala klimateffekten, även inberäknat effekter av avverkning på skogstillväxt, inlagring av kol i skogsprodukter, samt så kallade substitutionseffekter, visar beräkningar att den klimatpositiva effekten av att inte avverka skog sträcker sig mer än 100 år in i framtiden. (Det visade miljöforskaren Torbjörn Skytt med flera i en artikel i Environmental Research Letters 2021.)

För att klara 1,5–2-gradersmålet bör vi få ner utsläppen mot netto noll till kring år 2050, så 100 år blir alldeles för sent. Lundqvist menar dock att skogsindustrin inte orsakar koldioxidutsläpp överhuvudtaget. Orsaken skulle vara att skogstillväxten historiskt varit större än avverkningen. Men för att göra en korrekt analys måste man jämföra koldioxidutsläpp vid olika avverkningsnivåer. Exempelvis skulle en minskad avverkning från 2022 års nivå på omkring 95 procent av skogstillväxten till omkring 70 procent av skogstillväxten, som avverkningen var år 2015, ge en så stor klimatpositiv effekt att enbart detta skulle klara att uppfylla riksdagens klimatmål om nettonollutsläpp år 2045 (SvD Debatt 2022). Om man dessutom efter avverkning skulle börja föryngra med mer blandskog i stället för barrträdsmonokulturer skulle kolinlagringen öka ytterligare, eftersom blandskog ofta växer snabbare och parerar olika skogsskador bättre än monokulturer.

Lundqvist menar att inte heller minskad skogsavverkning globalt kan motverka klimatkrisen. Som argument för detta jämför han utsläppen från fossil förbränning och utsläpp från avverkning. Det stämmer att sedan cirka år 1950 har mängden koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen passerat utsläpp från skogsavverkning. Enligt den internationella klimatpanelen IPCC orsakade skogs- och jordbruk cirka 22 procent av det globala växthusgasutsläppet år 2019. Den huvudsakliga klimatåtgärden måste enligt IPCC bli rättvist minskad användning av energi. Men enligt en artikel i tidskriften Nature från 2023, skulle minskad skogsavverkning kunna medföra att cirka 830 miljarder ton koldioxid binds in från atmosfären, vilket motsvarar omkring 16 års globalt totalt utsläpp. Enligt den internationella klimatforskningen utgör således minskad skogsavverkning en viktig delåtgärd för att motverka klimatkrisen.

Lundqvist ifrågasätter även att skogsbruket skulle utgöra det största hotet mot biologisk mångfald i Sverige, trots att omkring 52 procent av de hotade rödlistade arterna är skogslevande. Som argument framför han att ”enbart 346 av de starkt hotade arterna är beroende av barrskog”. Jag tycker att vi bör undvika att utrota dessa arter, till exempel lappuggla och brun glada. Andra biotoper än skog hyser betydligt mindre del av de rödlistade arterna. Exempelvis hyser marina ekosystem och fjällekosystemen cirka 5 procent var. Så skogsbruket sticker ut som viktigast att åtgärda om vi ska klara FN:s och EU:s bevarandemål.

Artdatabanken skriver i sin sammanfattning att: ”cirka 1 400 rödlistade arter påverkas starkt negativt av avverkning”.  Ser vi till andra källor än den svenska rödlistan konstaterar exempelvis Skogsstyrelsen i sin fördjupande uppföljning av miljömålet Levande skogar att: ”Miljökvalitetsmålet Levande skogar är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i skogsmiljön är negativ”.

Lars Lundqvist tar även upp risken för kolläckage, alltså att minskad avverkning i Sverige leder till ökad avverkning i andra länder eftersom världsmarknadens kunder då köper mer från andra länder. Den risken är reell men svår att uppskatta. Skogsstyrelsens rapport i ämnet anger en stor spridning. För till exempel timmer anger man ett skattat kolläckage på cirka 25 procent, det vill säga att om man minskar avverkningen med en kubikmeter timmer i Sverige skulle det medföra en ökad avverkning i andra länder på 0,25 kubikmeter.

En viss del av klimatnyttan kan alltså försvinna. Men om andra länder också genomför avverkningsminskningar motverkas kolläckaget. Eftersom EU har ålagt de flesta länderna att öka LULUCF-sänkan (LULUCF står för Land Use, Land Use Change and Forestry) så bör det minska risken. Ekonomiska straffsanktioner har föreslagits för dem som bryter mot internationella klimatöverenskommelser – det skulle förbättra möjligheten att klara klimatkrisen.