Annons
En schematisk bild av jorden med en magnet i sitt centrum, omgiven av magnetfältslinjer.

Jordens magnetfält påminner om fältet kring en stavmagnet. Kompassnålens nordpol pekar mot jordens magnetiska sydpol, som befinner sig nära den geografiska nordpolen. Om polerna skulle byta plats igen finns risk att satelliter och astronauter drabbas av farlig strålning under den tid polväxlingen tar.

Bild: 
Istock

Jordmagneten vände långsamt

Den senaste gången jordens magnetfält bytte riktning tog det ungefär 22.000 år.

Publicerad:

2019-08-12

Jordens magnetfält bildar en bubbla runt jorden, som skyddar vår närmaste omgivning från en stor del av den partikelstrålning som kommer från solen. Var och en som har använt en vanlig kompass har också själv sett effekten av magnetfältet. Men kompassriktningen är inte helt konstant, och geofysiker har sedan 1960-talet känt till att jordens magnetfält förutom mindre variationer också kan byta riktning helt och hållet. Att förstå hur polvändningen går till är viktigt för att kunna avgöra hur starka och långvariga effekter det kan få på jorden nästa gång det inträffar.

Nu har en forskargrupp från USA och Japan lagt ihop många olika geologiska prover från den senaste polvändningen som fullbordades för 773.000 år sedan, och kommit fram till att hela processen tog ungefär 22.000 år. Det är mycket längre än forskarna tidigare har trott.

Geofysikern Gerhard Schwarz på Sveriges geologiska undersökning (SGU) har läst studien och förklarar att det här resultatet ger ny information för att förstå jordens magnetfält. Hur lång tid polvändningen tar är nämligen en omdiskuterad fråga i fältet. Vissa forskare har tidigare föreslagit att det kan gå mycket fortare – kanske på 1000 år eller mindre.

– Frågan är fortfarande inte helt avgjord, men med det här resultatet blir det mer osannolikt att det går fort, säger Gerhard Schwarz.

Under mer stabila perioder ser det totala magnetfältet ut som man skulle förvänta sig om det fanns stor stavmagnet i jordens centrum. När en polväxling inleds blir fältet svagare, och riktningen kan variera på ett komplext sätt över jordens yta. Det var ett sådant svagare och obestämt tillstånd som enligt den nya studien höll i sig upp emot 22.000 år innan ett stadigt magnetfältet byggdes upp igen i den omvända riktningen.

För att ta reda på hur jordens magnetfält har sett ut i det förflutna använder sig forskarna av att magnetiska material riktar in sig efter magnetfältet. När ny sten eller nya sediment bildas fastnar de magnetiska kornen och bevarar ett infryst avtryck av riktningen och styrkan på jordens magnetfält vid just den tiden och platsen – det kallas paleomagnetism. Den nya studien bygger på nya noggranna dateringar av lavaflöden, som också har jämförts med is- och sedimentprover och datormodeller av jordens inre.

På senare år har det spekulerats om att jordens magnetfält kanske är på väg in i en ny polvändning, men det finns inget avgörande tecken på att det är så. Om det inträffar skulle det försvagade magnetfältet släppa igenom fler partiklar från solen som skulle kunna slå ut satelliter och skada astronauterna på rymdstationen. För oss människor på jorden skulle det dock inte vara någon fara, enligt Gerhard Schwarz:

– Tidigare polväxlingar har inte påverkat det biologiska livet, påpekar han.

Det finns inga stora förändringar i livet på jorden som kan kopplas till att de magnetiska polerna har bytt plats. Atmosfären är tillräckligt tjock för att skydda jordens yta från solens partiklar.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.