”Kemiföretagen har för stort inflytande när bekämpnings­medel godkänns”

Som Forskning & Framsteg tidigare rapporterat drogs en vetenskaplig artikel nyligen tillbaka 25 år efter publiceringen, eftersom det visat sig att kemiföretaget Monsanto i hemlighet stod bakom en stor del av artikeln som tonade ner kopplingen mellan cancer och företagets produkt, bekämpningsmedlet Roundup.

Den verksamma substansen i Roundup är glyfosat, som är världens mest använda ogräsbekämpningsmedel. I Sverige förbjöds glyfosat för hobbyodlare 2021 men är fortfarande det dominerande bekämpningsmedlet inom jordbruket.

Monsanto såldes 2018 till tyska Bayer, som nu saluför Roundup bland annat i Sverige. Forskning & Framsteg frågar Edvard Agrell på svenska Bayer om uppgifterna att Monsanto bekostat studien om Roundup. Han svarar med företagets officiella kommentar att tusentals studier har genomförts om glyfosat och att den övervägande delen av dem inte haft någon inblandning från Monsanto. ”Det råder konsensus bland ledande ansvariga myndigheter världen över att glyfosat kan användas säkert enligt anvisningarna och inte är cancerframkallande.”

Företaget skriver också att eftersom den nu tillbakadragna artikeln är 25 år gammal är den inget som EU förlitat sig på i sin senaste godkännandeprocess.

Även Katarina Lundberg på Kemikalieinspektionen, som har till uppgift att pröva ansökningar om tillstånd för att sälja och använda bekämpningsmedel, tonar ner den tillbakadragna artikelns betydelse. Hon skriver till Forskning & Framsteg att myndigheternas bedömningen av om glyfosat ska anses cancerframkallande inte bygger på resultat från en enskild studie eller publikation, utan på en sammanvägd bedömning av all relevant och tillförlitlig information.

Men det är en bild som inte delas av alla. Elin Engdahl är sakkunnig i miljögifter på Naturskyddsföreningen. Hon påpekar att det finns flera vetenskapliga studier som visar en koppling mellan glyosfat och cancer och att FN-organet IARC klassar glyfosat som ”troligen cancerframkallande för människor”.

– Fast det finns också studier som inte visar på ett samband. De här negativa studierna har resulterat i att glyfosat får fortsätta att användas, säger Elin Engdahl.

Hon tillägger att oavsett cancerrisken pekar många studier på att glyfosat kan ha negativ påverkan på till exempel hormonsystemet och immunförsvaret. Det har även visat sig påverka beteende och utveckling hos bin.

Gällande den tillbakadragna artikeln tycker Elin Engdahl att det är sorgligt och upprörande att kemiindustrin påverkar den vetenskapliga litteraturen.

– Det har vi sett även med PFAS och med tobak, och det finns säkert fler artiklar om olika bekämpningsmedel och dess negativa effekter. 

Den 16 december 2025 ska ett nytt förslag på förenkling av EU:s bekämpningsmedelsförordning presenteras och enligt Elin Engdahl är många representanter för kemiindustrin aktiva i processen.

– De lobbar bland annat för att alla bekämpningsmedel som godkänns på EU-nivå ska bli godkända för all framtid.

Christina Rudén är professor i toxikologi vid Stockholms universitet, och hon har sett flera exempel på hur studier som görs av företagen själva tonar ner risker. Hon nämner bland annat ett annat bekämpningsmedlet klorpyrifos som hon har varit med och gjort en vetenskaplig genomgång av.

– Här kunde vi se att företaget undanhöll viktiga data om skadliga effekter på hjärnans utveckling genom felaktig rapportering av resultaten från sin egen studie.

Trots detta ligger företagens egna studier ofta till grund för myndigheternas riskbedömningar. Myndigheterna ska granska företagens arbete – men kontrollerna är inte heltäckande och flera fall av slarv eller rentav fusk har uppdagats, enligt Christina Rudén.

– De företag som sätter bekämpningsmedel på den europeiska marknaden har alltför stort inflytande över godkännandeprocessen. Det är företagen som ska visa, genom tester och riskbedömning, att deras produkter kan användas på ett säkert sätt. På så vis finns en intressekonflikt inbyggd i systemet som – i min mening – är olycklig.