Litteraturpris för genomlysning av kolonialismen

Motiveringen löd: ”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.

Abdulrazak Gurnah föddes 1948 på Zanzibar. Under 1960-talet kom han som flykting till Storbritannien. Det var också då han började skriva. Engelska har alltid varit hans skönlitterära språk, även om det är en engelska som bär spår av andra språk – vilket Anders Olsson, ordförande i Nobelkommittén och Akademieledamot, påpekade i sin introduktion till Abdulrazak Gurnahs litterära verk:

– Även om hans romaner är skrivna i ett spänningsfyllt förhållande till en anglosaxisk tradition, är det den kosmopolitiska fonden som ger dem dess särprägel. Här spelar dialogen och det talade ordet en viktig roll med distinkta spår av swahili, arabiska, hindi och tyska, förklarade Anders Olsson.

Litteraturvetare inom postkolonial litteraturteori

I sin introduktion till författarskapet nämnde Anders Olsson också att Abdulrazak Gurnah vid sidan av sin skönlitterära gärning också är litteraturvetare, verksam inom postkolonial litteraturteori. Både i sin forskning och i sin skönlitteratur följer Abdulrazak Gurnah två viktiga spår.

– Det handlar dels om att han ger en ny blick på den brokiga, kosmopolitiska miljö som fanns på Zanzibar och som drabbades hårt under den tyska kolonialismen, dels att han skildrar flyktingen som inte har en klar destination och som befinner sig mellan kulturer. I sin forskning har han undersökt en liknande tematik i bland annat V.S. Naipauls litterära verk, säger Anders Olsson.

Abdulrazak Gurnah har publicerat tio romaner och ett antal noveller. Två av romanerna finns översatta till svenska: Paradiset och Den sista gåvan, båda i översättning av Helena Hansson och utgivna på Celanders förlag. Som forskare har Abdulrazak Gurnah bland annat undersökt texter av Ngũgĩ wa Thiong’o, Wole Soyinka, Dambudzo Marechera och Salman Rushdie.