Myndigheter går emot egen expertis: ”Mer naturskog behöver skyddas”

I förra veckan lämnade Naturvårdsverket tillsammans fyra andra myndigheter sitt förslag till regeringen på hur Sverige ska uppfylla EU:s lag om restaurering av natur. Myndigheterna följde regeringens direktiv att utgå från 1995 som referensår för hur mycket skog som ska bevaras. Det gör att behovet sätts till noll hektar.

Redan inför att förslaget presenterades kom kritik från forskare och miljöorganisationer som Forskning & Framsteg talade med. De tolkade regeringens direktiv som ett försök att få det att se ut som om Sverige redan har skyddat tillräckligt med naturskog. Men enligt Naturvårdsverkets egna experter i en tidigare bedömning från 2024 skulle ytterligare cirka 10 procent av Sveriges skogar behöva skyddas för att nå gynnsam bevarandestatus.

I förslaget finns den tidigare bedömningen kvar som ett jämförelsealternativ som utgår från ”ekologiskt relevanta referensarealer”. Det är lätt att läsa in att myndigheterna hade föredragit sitt ekologiskt relevanta alternativ jämfört med det som nu är planen. Men så ska det inte läsas enligt Fredrik Hannerz som är chef på Naturvårdsverkets avdelning för natur och vilt.

– I metoden för konsekvensanalys ligger att vi ska jämföra olika alternativ. Nu har vi skickat in ett förslag till regeringen och det står vi ju bakom.

Fredrik Hannerz hävdar att oavsett hur referensåret sätts kommer mer skog ändå att behöva skyddas för att leva upp till den plan som nu presenterats. Till stöd för det hänvisar han till ett annat EU-direktiv,

– Det finns många arter, bland annat i skogen, som vi behöver säkra livsmiljöer för enligt EU:s Art- och habitatdirektiv, och det innebär i praktiken att mer naturskog behöver skyddas, säger Fredrik Hannerz.

Torbjörn Ebenhard är forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet och en av de experter som kritiserat regeringens direktiv. Bland annat beskyllde han regeringen för att leta kryphål för att minimera sitt åtagande.

Han tycker att myndigheternas plan för att uppfylla EU:s lag om restaurering av natur innehåller flera bra förslag – men att de är långt ifrån tillräckliga för att klara målen för prioriterade arter. Han påpekar att de fem myndigheterna själva uttrycker detta. Bland annat står det i en bilaga: ”I nuläget når förslaget till plan inte målen för arternas livsmiljöer.”

– Bara för att det finns ett behov av att skydda mer naturskog för arternas skull, så kommer det inte att hända av sig själv. Prioriteten borde ligga på åtgärder för att förhindra avverkning av kvarvarande ur- och naturskogar, säger Torbjörn Ebenhard.

En viktig del av arbetet med naturrestaurering är att kartlägga befintliga värden. Enligt Fredrik Hannerz är Naturvårdsverkets första prioritet att kartlägga Natura 2000-områden – EU:s nätverk av prioriterad, skyddad natur. Sverige har drygt 4 000 sådana områden.

Borde det inte vara mer bråttom att i stället prioritera att kartlägga oskyddade naturskogar, som riskerar att avverkas och som ska skyddas enligt EU:s strategi för biologisk mångfald?

– Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har föreslagit för regeringen att vi ska få i uppdrag att kartlägga värdefulla miljöer i skogslandskapet, men hittills har vi inte fått det, säger Fredrik Hannerz.

Torbjörn Ebenhard tycker att planen i stort sett ligger på en miniminivå av vad EU eventuellt kan godkänna, och att många av åtgärderna som föreslås har otydliga målnivåer. Han är också kritisk till att myndigheternas förslag inte klargör hur stora arealer som behöver restaureras utöver de definierade livsmiljötyperna. För den definierade livsmiljötypen naturskog blev det som tidigare nämnts noll, men det finns också mål för hur mångfalden ska bevaras exempelvis i brukad skog – bland annat genom mer hyggesfritt skogsbruk och ökad mängd död ved. Här finns ambitioner men inga definierade arealer.

– Det går därmed inte att bedöma hur stort Sveriges bidrag blir till det EU-gemensamma målet om restaurering på 20 procent. Detta är en obligatorisk uppgift som ska finnas med i planen, men den finns inte.

Enligt Fredrik Hannerz på Naturvårdsverket är förklaringen att det fortfarande behövs mer kunskap om var de värdefulla livsmiljöerna finns och vilken status de har.

– Vi har fortfarande betydande kunskapsluckor, framför allt när det gäller de marina miljöerna.

När kommer ni att veta tillräckligt?

– Vi ska egentligen ha koll på detta till 2030. Det kommer att vara utmanande, men det är en av orsakerna till att vi vill prioritera arbetet med kartläggning. Länsstyrelser och andra har börjat men arbetet behöver skalas upp ganska betydligt, säger Fredrik Hannerz.

Forskning & Framsteg har sökt miljöminister Romina Pourmokhtari för en kommentar.