Isen på 21 svenska sjöar blev i snitt 0,22 centimeter tunnare för varje år mellan 1960 och 2009. Detta såg forskare vid Göteborgs och Uppsala universitet i en analys av SMHI:s data som publicerats i tidskriften Ambio. Förklaringen är att ihållande perioder med minusgrader i luften blir ovanligare.

– Tyvärr avslutades SMHI:s övervakningsprogram 2012, men eftersom klimatet har fortsatt att bli varmare sedan dess så är det väldigt troligt att isarna har fortsatt att försämras, säger Mark Peternell, som forskar om is vid institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.

Under de fem decennier som övervakningen pågick blev isen inte bara tunnare utan också mindre hållfast. Andelen kärnis minskade och i stället blev det mer av så kallad stöpis. Ordet kommer av ”stöpa” i betydelsen ”doppa i vatten”, som numera är mer vanlig i sammanhanget ”stöpa ljus”.

Slask-is hade kanske varit en tydligare benämning, för den bildas av snö som vattendränks och sedan fryser, medan kärnisen bildas när sjövattnet fryser. Stöpisen växer alltså till på istäckets ovansida medan kärnisen växer på undersidan. Det gör att stöpisen blir kornig, innehåller mer luft och inte blir lika hållbar. Den inblandade luften gör stöpisen vit eller grå medan kärnisen är genomskinlig och ser svart ut.

En tumregel från Issäkerhetsrådet är att isen ska vara minst 10 centimeter för att den ska vara säker att gå på. Den tjockleken ska hålla för en person som väger upp till 175 kilo även om det är stöpis, enligt Mark Peternell.

– Men ofta är man flera tillsammans, och om exempelvis tre personer står nära varandra så är risken stor att 10 centimeter inte längre håller om en stor andel består av stöpis.

Erfarna skridskoåkare är vana att känna igen olika sorters is men soliga vinterdagar lockas också många andra ut på isen. Ovana åkare har kanske varken kunskap om olika sorters is eller utrustning som isdubbar och ispik. I kombination med allt sämre isar kan det bli dödligt.

– Vi måste reagera på den här utvecklingen och sprida kunskap om iskvalitét och hur man ska hantera isen. Annars kommer vi att se fler drunkningsolyckor på vintern, förutspår Mark Peternell.

Han säger att flera av våra grannländer följer isutvecklingen mer noggrant och önskar att Sverige kunde återuppta sin tidigare så gedigna isövervakning. Risken för allvarliga olyckor är störst i början och slutet av säsongen. I februari 2021 dog tio personer i isolyckor, vilket är det högsta under en månad sedan Svenska Livräddningssällskapet började föra statistik år 2000. I dagsläget syns dock ingen generell ökning av drunkningsolyckor vintertid.