”Personlig koldioxidbudget kan hjälpa oss att nå klimatmål”

En kod röd för mänskligheten. Så beskrev FN:s generalsekreterare António Guterres de senaste vetenskapliga rönen om klimatförändringarna som klimatpanelen IPCC publicerade i augusti.

Utmaningen är enorm, och än så länge har lite gjorts för att stödja och uppmuntra enskilda individer att minska sina utsläpp av klimatgaser. Men möjligheterna är stora.

Ett system med personliga utsläppsbudgetar skulle kunna bli ett nytt verktyg i kampen mot klimatförändringarna. Tanken är att varje individ får en budget med utsläppsrätter som går att köpa och sälja. Ett sådant system gör det lättare att förstå, spåra och därmed också att minska sina egna koldioxidutsläpp, enligt tillgänglig forskning.

Eventuellt kan personliga utsläppsbudgetar antas på frivillig basis. Sveriges erfarenheter av covid-19-krisen visar att det går att komma långt med rekommendationer från regeringen, kopplade till informations- och kommunikationskampanjer.

Alla som väljer att ansluta sig till systemet får en utsläppskvot i början av året. För att det ska bli så rättvist som möjligt bör den anpassas efter var man bor och annat som påverkar förutsättningarna att göra klimatsmarta val. Denna kvot skulle sedan kunna spåras i frivilliga appar, eller kopplas till personnumret. Kvoten skulle automatiskt minska med varje aktivitet som ger utsläpp såsom förbrukning av el och värme, tankning av bensin eller köp av flygbiljetter. I framtiden kanske också utsläpp från livsmedel och annan konsumtion kan ingå i budgeten.

Detta skulle ge individer mycket information om deras bidrag till klimatkrisen. Den som har gjort slut på sin utsläppskvot kan antingen frivilligt minska sina utsläpp, köpa ytterligare utsläppsrätter på utsläppsmarknaderna från andra individer som har outnyttjade utsläppsrätter kvar, eller finansiera ett projekt för koldioxidkompensation.

Allt detta går att göra med en enkel app. En sådan app skulle göra det lätt att förstå hur dagliga aktiviteter och livsstil påverkar klimatet. Den skulle också kunna ge riktade rekommendationer som att byta till förnybar el, oftare välja cykeln för kortare transporter, eller att ta tåget i stället för att flyga medellånga sträckor.

För svensk del finns just nu goda förutsättningar att starta ett storskaligt försök med personliga utsläppsbudgetar. Sverige har högt ställda mål när det gäller att minska sitt kolberoende. Samtidigt är människor upprörda över otillräckliga åtgärder, något som tydligt illustreras av de klimatstrejker som började i Sverige och sedan spred sig över världen.

Erfarenheterna från covid-19-krisen har även ökat medvetenheten om hur sammankopplade vi är, och hur individens val påverkar samhället. Dessutom kan de senaste framstegen inom artificiell intelligens (AI) minska kostnaderna och de logistiska utmaningarna när det gäller att införa personliga koldioxidbudgetar. Med AI blir det billigt att utveckla appar för att hålla reda på sin koldioxidbudget, handla med utsläppsrätter och ta emot råd om klimatvänliga val.

Personliga utsläppsbudgetar kan även gynna ekonomin i form av grön tillväxt. Vi kan vänta oss att innovativa företag lanserar ny teknik för att minska personliga utsläpp – vilket i sin tur innebär högkvalitativa arbetstillfällen. Företag som erbjuder alternativ med låga eller obefintliga koldioxidutsläpp inom till exempel livsmedel, transporter och uppvärmning skulle gynnas av en ökad efterfrågan. Och handeln med personliga utsläppsrätter skulle öka.

Ingen vet exakt vilka följder en satsning på personliga utsläppsbudgetar skulle få. Men det är troligt att en tydlig politisk signal tillsammans med en starkt ökad efterfrågan på klimatsmarta alternativ skulle gynna nya och innovativa företag på sätt som vi inte ens kan föreställa oss i dag.

Det är förstås ingen enkel sak att utforma och införa ett system för personliga utsläppsbudgetar. Men mot bakgrund av Sveriges ambitiösa klimatmål bör våra politiker ställa sig frågan: Om vi inte satsar på detta, vilken annan åtgärd finns att ta till för att enskilda individer ska kunna bidra effektivt till att vi når målet om nollutsläpp senast 2045?