Stjärnan som försvann

I det tidiga universum fanns nästan bara väte och helium, och ytterst lite av tyngre grundämnen. Stjärnor som bildades då blev större och hetare och brann ut fortare – men hur sådana stjärnor fungerar i slutet av sina liv är ganska okänt. Därför ville ett forskarlag från Irland, Chile och USA rikta in sig på att studera en blå jättestjärna i en galax med låg halt av tunga grundämnen, 75 miljoner ljusår bort.

Det finns mätningar av denna stjärna från åren 2001–2011. Eftersom den var så oerhört ljusstark gick den att urskilja i sin galax, trots det enorma avståndet. Men nu när forskarna riktade teleskopet VLT ditåt kunde de inte längre se stjärnan.

För tidigt att dra slutsatser

Forskarna resonerar i sin artikel om att stjärnan kanske hade ett långvarigt och kraftigt utbrott under minst nio år vilket gjorde den synlig i de tidigare observationerna – men att den nu lugnat sig och blivit ljussvagare så att den inte längre kan urskiljas. En annan möjlighet är att den kollapsade till ett svart hål utan att först bli en supernova.

Det senare alternativet är intressant eftersom det förväntas vara en väldigt ovanlig händelse, av en typ som aldrig har observerats. Beatriz Villarroel, forskare vid Nordita och IAC Tenerife, söker själv efter stjärnor som försvinner (se F&F 6/2918). Hon tycker att det är lite för tidigt att dra någon slutsats om huruvida stjärnan kollapsat till ett svart hål:

– När stjärnan varit försvunnen några decennier, då kan den idén bli relevant. Det krävs inte bara fler uppföljningsobservationer för att man ska kunna bekräfta ett riktigt försvinnande, utan man måste faktiskt ge själva fenomenet lite tid också, skriver Beatriz Villarroel i ett mejl.

Vill du själv söka efter försvinnande stjärnor? Här kan du hjälpa Beatriz Villarroel och hennes medarbetare: http://ml-blink.org