Strändernas artrikedom behöver skyddas
I många sjöar och vattendrag finns det fler rödlistade arter på stränderna än i själva vattnet, trots detta så är miljöarbetet ofta inriktat på livet under ytan.
Bild: Mikael Svensson
Ungefär 270 rödlistade arter är knutna till sjöarnas strandmiljö. Insekterna utgör den största gruppen med drygt 150 rödlistade arter. Kärlväxter, mossor och lavar bidrar med ytterligare 90 arter. Även fåglar samt grod- och kräldjur finns med på rödlistan. Det visar en ny rapport från Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.
De strandlevande arterna är anpassade till naturliga förändringar i vattenstånden, som översvämningar under våren samt uttorkning under sensommaren. Men i många vattenmiljöer ökar regleringen av vattennivåerna. Vattenkraften är en bidragande orsak men det handlar också om att minska risken för stora översvämningar. Konsekvenserna av detta kan ses i exempelvis Vänerns vattenrike. Efter den stora översvämningen år 2001 infördes en kraftfullare reglering av vattenstånden. Det fick till följd att de öppna artrika strandområdena växte igen, eftersom de nya förutsättningarna gynnade buskar och träd.
Strandzonens djur- och växtarter är även anpassade till naturliga störningar som betning och växtätarnas tramp i markerna. I det äldre jordbrukslandskapet utnyttjades stränderna som fodermarker vilket gynnade den biologiska mångfalden. Men numera betas endast en bråkdel av stränderna, vilket leder till ytterligare igenväxning och utarmning av artrikedomen.
Forskarna bakom rapporten menar att strändernas arter ofta blir förbisedda vid naturvårdsinsatser i vattenmiljön. En orsak är att vattenkraftens negativa påverkan på fiskbestånden får så mycket utrymme, trots att många rödlistade arter lever i strandzonerna. Forskarna anser att vattenkraftsnäringen bör ta större ansvar för strändernas biologiska mångfald, enligt principen att förorenaren betalar.
