Striden om världsalltet blev onödigt hård

Det finns redan tiotusentals olika akademiska tidskrifter i världen, men jag tror att det behövs en till. Den skulle kunna heta något i stil med Tidskrift för radikala spekulationer om världsalltet. En given skribent skulle vara Maria Strømme, professor nanoteknologi vid Uppsala universitet.

Maria Strømme har en diger meritlista: civilingenjör i teknisk fysik, ledamot av både Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien och Kungl. Vetenskapsakademien, styrelseledamot i flera teknikbolag och flitigt belönad med medaljer och andra utmärkelser. Dessutom har hon varit sommarpratare och hållit tal inför världsledare vid World economic forum i Davos i Schweiz.

Hennes forskning är i högsta grad materiell. Hon har dussintals patent på finurliga material, bland annat en form av poröst magnesiumkarbonat som kan ta upp föroreningar ur avloppsvatten.

Men hennes senaste utspel är existentiellt, rent av andligt. Nyligen publicerade hon en artikel fysiktidskriften AIP Advances med den suggestiva titeln (översatt till svenska): ”Universellt medvetande som grundläggande fält: En teoretisk brygga mellan kvantfysik och icke-dualistisk filosofi.”

Artikeln argumenterar för att allt som existerar ytterst är medvetna upplevelser. Medvetandet är alltså inte något som uppstår till följd av processer i hjärnan, utan en grundläggande aspekt av verkligheten. Det är en uråldrig tanke som filosofer kallar idealism. Just nu verkar den uppleva en renässans – bland annat i boken Analytic idealism in a nutshell av den nederländske filosofen och dataingenjören Bernardo Kastrup, i ljuddokumentären Lights on av den amerikanska vetenskapsjournalisten Annaka Harris och i den amerikanske författaren Dan Browns senaste spänningsroman.

Dan Brown är känd för storsäljande titlar som Da Vinci-koden och Änglar och demoner. I Den yttersta hemligheten är en av huvudpersonerna något slags hjärnforskare som kommit fram till att medvetandet inte är begränsat till individens hjärna, utan existerar som ett universellt informationsfält.

Samma tanke ingår i Maria Strømmes världsbild. Enligt henne fanns ett universellt medvetande redan före Big bang. Hon använder kvantmekanik som argument för att detta ur-medvetande sedan gav upphov till den värld vi känner till, alltså med tid, rum och materia. Artikeln hänvisar även till kristen mystik, islamsk sufism och andra religiösa traditioner med en öppenhet för tanken att medvetande är grunden för allt.

Mottagandet har varit blandat, minst sagt. En artikel i Kyrkans tidning välkomnar att vetenskapen ”börjar komma i kapp vissa intuitiva insikter.” I Dagens Nyheter använder intervjuade fysiker ord som ”pseudovetenskap” och ”nonsens.”

Jag har själv diskuterat Strømmes teorier med fysiker och hjärnforskare. En återkommande invändning är att hon inte lyckas få kvantfysiken att hänga ihop med  filosofin. Det hela ser ut som vetenskap av den sort som kan prövas med experiment – men är snarare metafysik pyntad med matematiska formler, enligt kritiker.

För egen del blir jag betänksam även inför de experiment hon föreslår. Ett går ut på att låta folk försöka påverka någon slumpmässig process med tankekraft. Beläggen för den typen av parapsykologiska fenomen är långt ifrån överväldigande. Här börjar lamporna blinka på min flum-radar.

Å andra sidan: Medvetandet är tillvarons största mysterium, den yttersta hemligheten om man så vill. Forskare vet massor om hur nervsystemet sköter uppgifter som att lagra minnen, fokusera uppmärksamheten och reagera på olika saker i omgivningen. Dock återstår den svåra frågan om hur det kommer sig att vi dessutom har subjektiva upplevelser. Varför känner vi doften av en ros? Hur hänger den inre subjektiva upplevelsen samman med de objektivt mätbara egenskaper som naturvetenskapen utgår från?

Problemet är så svårt att det bland medvetandefilosofer blivit känt som The hard problem. Ingen har än så länge kommit i närheten av en lösning. Mot den bakgrunden blir jag glad varje gång en forskare med väldokumenterad tankeförmåga ger sig i kast med medvetandet. Bland dem som försökt finns Nobelpristagarna i fysiologi eller medicin Francis Crick (1962), John Eccles (1963) och Gerald Edelman (1972) samt fysikpristagaren Roger Penrose (2020). Samtliga kom in i medvetandefrågan från andra discipliner, och samtliga har blivit både hyllade och hånade för sina spekulationer.

I fallet Maria Strømme tror jag att en del av hånet kom sig av att hon skickade sina spekulationer till fel tidskrift. Läsarna av den relativt lågt rankade AIP Advances är vana vid tekniska rapporter om tillverkning av miljövänliga batterier eller en hjälm som bättre skyddar en cricketspelare som blir träffad av en boll i huvudet. Tidskriften var helt enkelt fel forum för hennes teorier om medvetandet.

Därför skulle det behövas en publikation som ärligt och ödmjukt förklarar att innehållet är trevande ansatser att greppa tillvarons stora gåtor: Tidskrift för radikala spekulationer om världsalltet. Om jag var tidskriftens redaktör skulle jag vänligt men bestämt säga nej till inlagor av typen inte-ens-fel, alltså försök till svar på frågor som bygger på en missuppfattning av själva problemet. Men jag skulle gärna ta emot skruvade teorier om de på något sätt kan stimulera till en konstruktiv diskussion om hur vi kan göra vetenskapliga framsteg i frågor som i dag räknas till metafysiken.