Svenska analyser visar skriftens intåg i Finland

Till skillnad från de skandinaviska länderna saknar Finland runstenar, såvitt forskningen vet. Det verkar som att det inte fanns något skriftspråk innan kloster och förvaltning etablerades i områden som hamnade under svensk kontroll. Hur skriftspråket kom till Finland och spreds undersöks nu i det stora finländska projektet Charm, där forskare studerar handlingar i bland annat svenska Riksarkivet.

Medeltida brev och juridiska handlingar har länge studerats av historiker, språkvetare, konst- och litteraturhistoriker. Men själva bläcket och färgerna har inte studerats ingående tidigare. Och de kan avslöja mycket om när och hur skrifterna tillkom.

Analyserna på Riksarkivet har gjorts med hjälp av avancerad utrustning från Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium i Visby. De visar vilka grundämnen som finns bläck och färger, berättar Helena Berg, kemist och kulturarvsforskare vid labbet.

– Bland annat har vi upptäckt att två olika bläck använts på samma fragment, fast man inte ser någon skillnad med blotta ögat. Kanske är det skrivet med två olika pennor, kanske har de tillverkat eget bläck, men det får analyserna visa. Det kommer att ta månader att bearbeta all data, säger hon.

Förutom 30 brev från Åbo, Nådendal och Viborg har 18 så kallade fragment analyserats. De sistnämnda är inte småbitar, utan hela sidor som under reformationen revs ur kyrkornas och klostrens skrifter för att återanvändas som bland annat bokomslag. Dokumenten skrevs alla på 1400-talet, och särskild vikt har fästs vid illustrationer.

Inte bara bläckets och färgernas beståndsdelar är intressanta, utan även mängderna av dem, berättar Thea Winther, konservator, bevarandespecialist och koordinator för projektet på Riksarkivet, där dokumenten skannats med tre olika verktyg.

– Vi får en ungefärlig uppfattning om intensiteten, halterna av olika ämnen i olika bläck. Särskilt är spårämnen intressanta, de kan särskilja bläcken mer. Det blir inget exakt ”fingeravtryck” som avslöjar vilken ort det använts på, det kräver ett betydligt större projekt. Men skulle vi hitta något ovanligt kanske det finns referenser i forskning, säger hon.

Metoderna som använts är fiberoptisk reflektansspektroskopi, där pergamenten belyses med ljus från gasen xenon, multispektral analys, där ultraviolett, synligt och infrarött ljus kombineras, samt röntgenfluorescens, XRF, som detekterar grundämnen. Tillsammans ger de detaljerad information om pergamentens text och bilder.

– Med den multispektrala analysen kan man se om två liknande pigment beter sig annorlunda. Exempelvis blir en del transparenta i infrarött ljus, medan andra blir svarta och en del grå. Då kan man till exempel skilja olika röda pigment åt, säger Helena Berg.

I projektet Charm, som leds av Helsingfors universitet, söker forskarna svar på hur de medeltida dokumenten kom till. Bland annat vill de se om det går att förstå om en och samma person skrivit olika brev, eller om samma färger och material använts. De hoppas få svar på hur hantverket att skriva spreds, och hur det avspeglat kontakter med Västeuropa.

Förutom analyserna i Stockholm görs liknande på dokument i Helsingfors. Samlingarna, med 23 000 diplom och fragment på Riksarkivet i Stockholm och flera tusen på dess motsvarighet i Helsingfors, är de största i världen. Ett skäl till att så mycket bevarats är att just återanvändningen under reformationen, och sedan inom den tidigt utvecklade statsapparaten.

Ett danskt laboratorium analyserar även dna och proteiner som skrivarna och andra lämnat efter sig på pergamentet. På så sätt hoppas forskarna kunna se om dokument hanterats av samma person.