”Svenskt skogsbruk hotar varken biologisk mångfald eller klimatet”

REPLIK. Stig-Olof Holm, lektor i ekologi vid Umeå universitet och aktiv inom organisationen ”Skydda skogen” presenterade i en forskarkommentar flera påståenden om svensk skog och skogsbruk som helt saknar grund. De två mest flagranta var att skogsbruket är det största hotet mot biologisk mångfald i Sverige och att skogsnäringen utgör det största svenska klimathotet.

Till stöd för det första påståendet hävdar Holm att 52 procent av ”rödlistade” arter är skogslevande. Vad menas då med ”rödlistad”?

Rödlistan är ett dokument som tas fram av Artdatabanken vid SLU. Arter som finns i Sverige, och som går att bedöma, indelas i fem klasser, från livskraftig till akut hotad. Totalt omfattar den senaste listan drygt 22 000 arter. Av de drygt 4 500 arter som finns i någon av rödlistans fyra hotklasser, alltså de som inte bedöms som livskraftiga, förekommer visserligen över hälften i landskapstypen skog, men det säger inte så mycket om huruvida de är hotade av dagens skogsbruk. Om man i stället tittar på hur många arter som lever i, och är beroende av, skogsbiotoper, och som påverkas starkt negativt av avverkning, är siffran lägre och utgör bara en tredjedel av de hotade arterna. Men inte heller den siffran kan användas som belägg för att skogsindustrin hotar den biologiska mångfalden.

Barrskog är den absolut vanligaste sortens skog i Sverige. Av de arter som är beroende av denna biotop är det bara 346 arter som tydligt bedöms vara hotade (kategorierna ”sårbar”, ”starkt hotad” och ”akut hotad”) och som är negativt påverkade av avverkning. De mest hotade av dessa finns bara i ett fåtal populationer i redan skyddade skogar där det inte bedrivs något skogsbruk. Att svenskt skogsbruk skulle vara ett stort hot mot biologisk mångfald i Sverige är med andra ord ett påhitt som saknar stöd i rödlistan.

Hur är det med klimathotet då? Holm påstår att Skogsindustrin släpper ut 100 miljoner ton koldioxid varje år och att minskad avverkning skulle rädda klimatet. Inte heller detta stämmer.

Hur mycket kol som finns ackumulerat i skogen styrs av tillväxt, avverkning och av att träd dör naturligt. Under de senaste 100 åren har tillväxten alltid varit större än avverkning plus naturlig avgång. Det har gjort att volymen levande träd, och därmed mängden kol lagrat i skogen, har fördubblats sedan 1920-talet, från 1,7 till 3,3 miljarder kubikmeter, visar Riksskogstaxeringens statistik. 

Men kalhyggena då? Släpper inte de ut kol? Nej, faktiskt inte. Träden som avverkats ackumulerar naturligtvis inte längre något nytt kol, men alla de träd som står kvar i resten av skogen fortsätter att lagra för fullt. Det spelar ingen roll om de träd som avverkas är koncentrerade på en liten yta eller om samma mängd träd avverkas utspritt i landskapet. Det som spelar roll är hur mycket alla träd i hela landet växer totalt och hur mycket som avverkas totalt.

Så nej, varken skogen, skogsbruket eller skogsnäringen är nettoutsläppare av koldioxid, som Holm påstår, utan tack vare aktivt skogsbruk binder skogen tvärtom årligen stora mängder koldioxid.

Men kan inte klimatet räddas om det avverkas färre träd? Nej, faktiskt inte. Mänskligheten förbränner 10 miljarder ton fossilt kol per år och har hittills ökat mängden koldioxid i atmosfären med smått obegripliga 260 miljarder ton kol. Det motsvarar drygt 1 000 miljarder kubikmeter stamved i träd och är nästan dubbelt så mycket som alla världens träd faktiskt innehåller. Global årlig avverkning motsvarar ungefär 0,5 miljarder ton kol. Minskad global avverkning skulle därför inte påverka klimatet. Så varför hävdas då att minskad avverkning vore bra för klimatet? Som jag ser det används argumentet av två grupper. Dels de som vill fortsätta förbränna fossilt kol och som då kan hävda att det kompenseras av att skog lagrar kol, och då ännu mer om man minskar avverkningen, och dels de som tycker att kalhyggen är fula men som inte gärna kan ha det som argument för att stoppa skogsbruket.

I media visas gärna bilder på antingen kalhyggen eller virkestravar, men skogsbrukets mål är varken att skapa öppna landskap eller högar med stockar. Skogens verkliga roll i det globala klimatarbetet är att leverera nödvändig råvara för att kunna fasa ut det fossila kolet.

Trä är en internationell handelsvara och målet för skogsindustrierna i hela världen är att använda stockarna för att producera sådant vi alla vill ha i vår vardag: virke till hus, de trä- och skivmaterial vi har i både köksskåp och möbler, papper till böcker och tidningar, hygienartiklar som toalettpapper, bindor, blöjor och näsdukar, förpackningar för livsmedel, kartonger att transportera olika varor i till de affärer där vi handlar, och så vidare. Se dig omkring i din vardag så kommer du se att produkter som har trä som råvara finns överallt.

Huvudpunkten i FN:s Agenda 2030 är att lyfta människor ur fattigdom i olika delar av världen. Om det ska lyckas samtidigt som fossilt kol fasas ut måste världen få tillgång till mer trä som råvara. Då är det orimligt att människor i ett rikt land som Sverige, med mycket skog som brukats under hundratals år, motarbetar ett aktivt skogsbruk för att de vill slippa se kalhyggen. Minskat skogsbruk i Sverige flyttar avverkningarna till andra delar av världen, till tidigare orörd skog. Är det Stig-Olof Holms mål?