”Universitet blir instrument för regeringens invandringspolitik”

Den akademiska friheten är hotad. I USA försöker den federala administrationen ta kontroll över universitetens forskning och undervisning genom att dra in anslag, begränsa möjligheten att fritt välja forskningsämne och resa hinder för utländska studenter att antas till utbildningar. I Ungern vill regeringen kontrollera kursutbud och curricula vid landets universitet. Och här i Sverige är nästan alla universitet och högskolor förvaltningsmyndigheter och därmed öppna för politisk styrning av forskningens och utbildningens innehåll.

Problemet med politisk styrning har under sommaren aktualiserats genom det uppdrag som regeringen givit Göteborgs och Stockholms universitet att ta fram ett medborgarskapsprov, ett test av kunskaper i svenska och samhällsvetenskap för invandrare. Uppdraget är ett flagrant exempel på hur universiteten kan användas som verktyg för att utföra regeringens politik på områden som går utöver lärosätenas kärnuppgifter. Hans Adolfsson, rektor för Stockholms universitet och en akademisk ledare med hög integritet, är starkt kritisk till uppdraget. Men migrationsminister Johan Forssell (M) säger ”Det är regeringen som styr landet och våra universitet är statliga myndigheter som lyder under oss.”

Medborgarskapstestet illustrerar att en regering har makten att i princip lägga vilka uppdrag den vill på svenska lärosäten. Det kan också ses som en normförskjutning där den politiska styrningen nu börjar röra sig utanför lärosätenas kärnuppgifter. Det är inte bra.

I den forskningsproposition som regeringen presenterade i december 2024 aviserades en statlig utredning kring ändamålsenligheten i hur staten i dag förhåller sig till högskolor och universitet (associationsformen). Inte oväntat mottogs aviseringen generellt positivt av sektorn men i utbildningsutskottet mötte förslaget motstånd av utskottets majoritet. När riksdagen sedan behandlade frågan riktade den en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen att en utredning om ändrad organisationsform inte ska göras. Hur regeringen väljer att göra är ännu oklart – den är i formell mening inte bunden vid ett tillkännagivande – men någon utredning är i varje fall inte tillsatt i nuläget. Däremot publicerade Universitetskanslersämbetet på regeringens uppdrag i mitten av juni ett kunskapsunderlag om lärosätenas associationsform.

Utbildningsutskottets motstånd mot en utredning grundade sig i en följdmotion, och i debattartikeln Akademisk frihet säkras av politiker utvecklades det resonemanget av Åsa Vestlund (S). Hon menade att friheten säkras ”genom politiska ledare som värnar vetenskapens oberoende”. Därför bör en nära koppling till staten bibehållas enligt hennes mening. Tre universitetsrektorer, tillika ordförande och vice ordförande i Sveriges universitets- och högskoleförbund, hävdade i stället att ”det finns en oroväckande naivitet hos delar av riksdagsledamöterna kring behovet av att stärka akademisk frihet och lärosätenas självbestämmande”.

Under rubriken Autonoma lärosäten är en grundpelare i en fungerande demokrati argumenterade jag nyligen för behovet av en ny organisationsform för svenska universitet och högskolor. Att två av landets universitet nu blir inblandade i regeringens invandringspolitik gör bara behovet än större. Det brådskar att skydda den akademiska friheten.

Texten är tidigare publicerad på Kungl. Vetenskapsakademiens blogg.