Annons

Ett svart hål drar till sig material från en stor blå stjärna. Materialet bildar en lysande skiva. Från det svarta hålets poler kommer jetstrålar.

Det svarta hålet Cygnus X-1 kretsar tillsammans med en superjättestjärna (blå i illustrationen) kring en gemensam tyngdpunkt, med ett varv på 5,6 dagar. Forskarna har lyckats studera den cirkel banan ritar på himlen, vilket motsvarar att kunna se en vanlig tallrik på månen. Bilden är en teckning som visar hur paret kan se ut.

Bild: 
International Centre for Radio Astronomy Research.

Välkänt svart hål är oväntat stort

Det svarta hålet Cygnus X-1 är både större och längre bort än forskare förut har trott. Med sina 21 solmassor är det därmed mer massivt än alla andra kända svarta hål i sin kategori.

Annons

Publicerad:

2021-02-18

En internationell forskargrupp har gjort en ny och noggrann mätning av avståndet till ett av de mest studerade svarta hålen, Cygnus X-1 i stjärnbilden Svanen. Det befinner sig längre från jorden än de trott, över 7000 ljusår. Det påverkar det svarta hålets massa, som nu beräknas till 21 gånger större än solens. Cygnus X-1 är därmed det hittills största svarta hål som bildats av en stjärna som exploderat i en supernova och som har kunnat studerats med elektromagnetisk strålning. Det fyller en lucka, säger astronomen Magnus Axelsson vid Stockholms universitet.

– Det har funnits en diskrepans mot upptäckterna med gravitationsvågor, där man har sett förvånansvärt många svarta hål med hög massa.

Bildar dubblelsystem med en grannstjärna

Tekniken att uppfånga gravitationsvågor har lett till upptäckten av ett antal svarta hål med massor mellan 7 och 50 gånger solens, som alla har varit helt osynliga för vanliga teleskop. Cygnus X-1 tillhör en annan kategori av svarta hål, som bildar dubbelsystem med en grannstjärna och avslöjas av strålningen från omgivningen. Tidigare har alla av den senare typen bedömts vara 15 solmassor eller mindre.

Forskargruppen menar också att om ett så massivt svart hål kan bildas ur en enda exploderande stjärna, så sätter det en gräns för hur mycket av sin ursprungliga massa stjärnan har slungat ut i form av en stjärnvind. Kanske påverkades stjärnvinden av grannstjärnan. Men Magnus Axelsson, som tidigare själv har studerat Cygnus X-1, vill vara försiktig med slutsatserna.

– Studien är imponerande välgjord, men det är svårt att tolka resultaten. Det är en intressant idé, men jag vill nog se fler studier, säger Magnus Axelsson.

Cygnus X-1 upptäcktes i den allra första studien av röntgenstrålning från rymden, som gjordes med en sondraket 1964. Närmare undersökningar ledde till slutsatsen att den kraftiga röntgenstrålningen kommer från ett svart hål som drar till sig material från den yttre atmosfären från en superjättestjärna. Gasen hettas upp när den accelereras i det svarta hålets omgivning, och det är där strålningen uppstår.

50 krockar som avslöjar döda stjärnor

Den senaste katalogen över kolliderande svarta hål och neutronstjärnor ger en inblick i annars osynliga döda stjärnor

2021-01-13

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.