Vikingatida kyrkogård hittad nära Västerås

Kyrkogården med gravar från 1000-talet till 1300-talet hittades när en lantbrukare i trakten av Romfartuna skulle bygga en maskinhall. Eftersom det fanns kända fornlämningar på platsen kopplades arkeologer in, och de har nu grävt ut platsen i två år.

Fynden överträffade alla förväntningar, med stolphål av en träkyrka och möjligen en äldre hednisk kultplats intill.

Att gamla kyrkor sällan hittas och grävs ut på landsbygden beror på att nya kyrkor ofta byggts ovanpå och står kvar än i dag.

Sannolikt övergavs kyrkan före digerdöden på 1350-talet, då man inte funnit några massgravar. Allt var välordnat med män vilande söder om kyrkan och kvinnor norr om den. Inuti kyrkan hittades sex gravar, två vuxna och fyra barn – kanske en storman och hans familj, då gravplats i kyrkan var för de förnäma.

Det är omtvistat ifall tidiga kyrkor byggdes av stormän eller om socknarna bildades efter påbud uppifrån i samband med riksbildningen under tidig medeltid.

– Vi anar att det funnits någon form av högstatusmiljö på platsen under vikingatiden, så det kan ha varit en jordägande elit som gått samman och byggt en kyrka. Vi har hittat spår av byggnader äldre än kyrkogården, och åtminstone en av dem har lämnat stora och djupa stolphål, berättar Oskar Spjuth från Stiftelsen kulturmiljövård som är biträdande projektledare för undersökningen.

Romfartuna kyrka anlades några kilometer bort kring år 1300, och kyrkorna fanns parallellt några årtionden innan träkyrkan revs.

Kyrkogården har daterats med kol 14-metoden på ben från tänder, och analysen tyder på att den anlades i mitten av 1000-talet i skarven mellan vikingatid och medeltid. Det stora antalet gravar pekar på att det är ett tjugotal gårdar, kanske mellan tre och sex byar, som begravt sina döda på platsen under 300 år.

Bland de begravda fanns två kvinnor som burit ringar av kopparlegering i smycken vid tinningen, vilket var vanligt på slaviskt område från Baltikum och Polen till Ryssland och Ukraina. Strontiumanalyser av kvinnornas ben ska visa ifall de växt upp i kyrkans omnejd eller i Östeuropa.

Ett stort antal barn fanns också begravna på kyrkogården, på ”fina” platser söder om kyrkan. Det visar omsorg om barnen, trots att barnadödligheten var stor.

Ytterligare analyser av frörester i gravarna och isotoper i ben ska ge svar på kosthållning och individers ursprung. Ett dussintal dna-prover ska också analyseras inom projektet, samt alla individer inom ett separat projekt. De tillvaratagna benen ska troligen skickas till Historiska museet för magasinering.

– Vi har material som kommer att vara forskningen till nytta mycket lång tid framöver. Det blir ett nytt referensmaterial för medeltida kyrkogårdar på landsbygden, säger Oskar Spjuth.