Arkeologi i Kina

Tidskriften Science innehöll den 21 augusti en hel del av intresse, bl.a. en serie artiklar om kinesisk arkeologi, förhistoria och äldsta historia.

Den gamla åsikten att den kinesiska kulturen utvecklats oberoende av andra gamla kulturer från ett enhetligt centrum runt Gula Floden har nu fått börja maka på sig. Den officiella kinesiska historien baserades länge huvudsakligen på gamla skriftliga dokument och traditioner. Arkeologi har inte varit av större intresse för kineserna förrän nyligen – som tur är får man säga, med tanke på framfarten under kulturrevolutionen.

Arkeologerna har nu upptäckt andra gamla kulturcentra i olika delar av Kina http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Neolithic_cultures_of_China, från Manchuriet i norr och Chengduslätten rätt långt västerut till de södra kustområdena. Exempel på det senare är Liangzhu-kulturen söder om Shanghai och längs Jangtse-flodens nedre lopp.

Man har också börjat spåra ett redan i gamla tider utvecklat bilateralt kulturutbyte mellan Kina och Mellanöstern. Sålunda nådde veteodlingen till Kina från Mellanöstern för minst 3000 år sedan, medan hirs, som började odlas i sydöstra Kina tidigare än ris, kanske redan ca 8000 f. Kr., hade nått svartahavsområdet 5000 f. Kr. Användning av hästar, vagnar och brons är exempel på sådant som tidigt nått Kina västerifrån.