Bara materiell välfärd?

En artikel av Washington Post, i vilken Alexander Pyron vänder sig mot överdrivet skydd av utrotningshotade arter, har lett till en protestskrivelse som jag tillsammans med flera hundra andra biologer m.fl.  har undertecknat. I en skrivelse som så många ska vara eniga om kan ju inte alla individuella synpunkter komma med. Något som varit med i utkast men senare uteslutits är det moraliska perspektivet, och jag kan ju förstå att man velat vara vetenskaplig och avhålla sig från synpunkter som ligger utanför vetenskapens domäner.

Pyron skriver bl.a. ”Men impulsen att bevara för bevarandets egen skull har resulterad i tanklös, omotiverad, onödig brådska. Det enda skälet att bevara biologisk mångfald är för vår egen välfärd, för att skapa en stabil framtid för människor.” Med andra ord frånkänner han alla andra organismer allt egenvärde. Det kan inte jag göra. En sådan inställning ligger inte långt från att förneka människor med annan nationalitet eller etnicitet egenvärde. Det ska inte tolkas som att jag anser det vara lika illa att slå ihjäl en mygga som att slå ihjäl en människa. Men Naturen har för mig ett egenvärde, vilket naturligtvis inte är en vetenskaplig utsaga. Vad är meningen med våra egna liv om allt vi bryr oss om är materiell välfärd?