Bob Dylan och Stephen Hawking

Sedan den 13 oktober kl 13 har jag ägnat det mesta av min ”fritid” till att läsa om den nye litteraturpristagaren och lyssna mig igenom hans verk. Den uppståndelse som förekommit i media är nog av samma dignitet som om Stephen Hawking tilldelats Nobelpriset i fysik! När jag började arbeta som sekreterare till fysikkommittén 1989 var den första fråga som media ställde till mig: ”Varför har inte Stephen Hawking fått något Nobelpris?”. Det var tidskriften Reader’s Digest (Det Bästa) som ringde på sekreterartelefonen och jag fick förklara att för att en teori skulle kunna anses prisvärdig måste den först testas mot experiment eller observationer. Nu läser jag i septembernumret av den danska tidskriften KVANT, motsvarigheten till Svenska Fysikersamfundets tidskrift Fysikaktuellt, att Hawking gästat Danmark i slutet av augusti och hållit ett öppet föredrag i Köpenhamn. I föredraget säger han bland annat att om den så kallade Hawkingstrålningen observeras så kommer Nobelpriset i fysik på direkten. Hans förslag är att strålningen kanske kommer att detekteras vid CERN, om det där kommer att produceras små svarta hål som avdunstar. Alternativt tänker han sig att man kanske kan se spår av den i gravitationsvågor från Big Bang. Stephen Hawking är ju numera på många sätt lik en rockstjärna vars konserter omedelbart blir utsålda. I Danmark bokades biljetterna till konsertlokalens 1.500 platser på en kvart och det bildades en väntelista med 30.000 namn! Därför sände man föredraget live till 27 biografer som fylldes av cirka 6.000 åhörare. Om Svenska Akademien redan har planerat för Bob Dylans Nobelföreläsning på ett liknande sätt eller inte låter jag vara osagt!