Brustna jämnvikter hos arter och språk

”Formationen av olika språk och av olika distinkta arter, och bevisen för att båda har utvecklats genom en gradvis process, är märkligt parallella“ skrev Darwin 1871. Det är också uppfattningen hos många lingvister idag. De använder molekylärbiologiska redskap för att härleda släktskap mellan det som vi idag uppfattar som helt olika språk. Redskapen har visat att språklig utveckling på ett nästan kusligt sätt liknar biologisk evolution. I senaste numret av PLoS Biology finns en intressant artikel om språk och evolution. Som exempel: Inom biologin har det funnits en debatt om hur större evolutionära förändringar sker – är det en långsam process eller sker förändringarna snabbt för att sedan stabiliseras? Frågan går tillbaka till Charles Darwin som med en nästan metafysisk emfas hävdade evolutionens långsamma och gradvisa steg (”natura non facit saltum” skrev Linné). Det är klart att det blev debatt när Niles Eldredge och Stephen Jay Gould 1972 menade att adaptiv evolution inte var gradvis. De hävdade istället att evolution av nya arter skedde när jämvikten bröts (punctuated equilibria).Tidigare biologer har ibland skrivit om plötsliga mutationer (saltationer) som i ett slag leder till uppkomsten av nya arter. Både Hugo de Vries (1901) och Richard Goldschmidt (1940) förespråkade saltationer. Idag pekar de flesta bevis på att artbildning är en gradvis process som endast i undantagsfall bryts av hastiga förändringar. En lång tid (miljoner år) av geografisk isolering måste ofta till för att två grupper inte ska kunna korsa sig med varandra när de åter möts.Hur är det med språken då? Jo, det verkar som språk har stabila faser och sedan snabb utveckling, något som kan liknas vid brutna jämviktslägen. Det intressanta är att snabba förändringar verkar ske, föga förvånande, när grupper av människor blir isolerade från andra. Parallellen till den vanligaste formen av artbildning är slående.Vem vet, snart kanske Vetenskapsradions program Språket i P1 har en evolutionsspecial?