”De visade mig graven där solen föll ner död” Pytheas från Massalia (Marseille), 350–325 B.C.

Sommar innebär att jag vänder skrivbord och kateder ryggen och fokuserar istället blicken ner i berggrunden och i det geologiska arkivet. Jag är just hemkommen från ön Saaremaa (Ösel) i Estland. Målet för exkursionen var Kaali-kratern som med sina satellitkratrar likt bombhål framträder i den Siluriska kalkstenen. Forskningsresultat indikerar att meteoritnedslaget inträffat mellan 400-1600 f.Kr, meningarna går isär. I vilket fall måste befolkningen ha blivit direkt drabbad då meteoriten slog ned och exploderade i deras landskap, det finns det historiska belägg för…

Jag besökte kraterfältet tillsammans med kollegor från den astrobiologiska forskningsgruppen från Lund. Vår guide var den Estniske geologen Siim Veski som har publicerat flera artiklar i ämnet och som berättade både om geologin och om områdets historia. Kaali kraterfält består av en huvudkrater med åtta satellitkratrar inom en area på ca 1 km2. Idag består huvudkratern av en rund sjö med en diameter på drygt 100 meter. Sjön omgärdas av den upphöjda kraterkanten. Kring själva dateringen finns motstridiga uppgifter, beroende på prover tagna från bottensedimentet eller från mossar i närheten. Även vi gjorde provborrningar i en närbelägen mosse (Piila) och fann ett lager med bränd kol i kärnan, en indikation på meteoritnedslaget. Veski och andra har tidigare påvisat grundämnet iridium i samma lager samt visat på stora förändringar i den lokala vegetationen i samband med nedslaget. Saaremaa var under bronsåldern en tätbefolkad ö och det finns en mängd sägner, sånger och skriftliga belägg för att denna händelse skapat djupa spår i folkminnet. Denna metaphor finns att läsa i ”Argonautics” av Rhodos Appolonios (295–215 B.C.) där en sjöman fann “en djup sjö långt i norr—där solen låg begravd och varifrån dimma fortfarande steg som från ett glödande sår.”

Pytheas från Massalia (Marseille), som mellan åren 350 och 325 f.Kr besökte Saaremaa (Ultima Thule dvs. den nordligaste punkten som Grekerna kände till) ”the barbarian showed me the grave where the Sun fell dead”.

Minst lika intressant är Karja kyrka (kyrkan närmst Kaalikratern) där taket ovanför altaret är dekorerat med diverse hedniska symboler, som skydd mot onda krafter från himlen, och där en symbol föreställer solhjulet med ett brutet ben.

Jag måste säga att Saaremaa är fantastiskt fint och sevärt…. dagstursavstånd från Stockholm.