En dold värld
”Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två” diktade Kipling. Den här gången var det aerosolfysiker och aerobiologer som knappt hade haft kontakt med varandra: ett studieobjekt – atmosfären – men två forskningsfält och därmed två verklighetsuppfattningar. En märklig tillställning.
För några dagar sedan deltog jag i ett mindre seminarium vid Aarhus universitet om bakteriellt liv i luften. Antalet personer i Europa som intresserar sig för det här ämnet är lätt räknade. Folk med bakgrund inom aerosolfysik, som jag, betraktar i allmänhet luften som en komplex blandning av damm, rök, sotpartiklar, uppvirvlat havssalt, svavelföroreningar och en lång lista gaser varav många antingen ohälsosamma eller uppvärmande eller bådadera. Det finns en viss medvetenhet om att bakterier också kan förekomma, men det går bara en sådan på hundratusen ”döda” partiklar, och de får uppmärksamhet därefter. Det vill säga i princip ingen alls.
Men aerobiologerna på seminariet hade en annan världsbild. För dem var atmosfären full av liv. Tiotusen bakterier per kubikmeter luft och hundra gånger fler virus. Många av livsformerna tycks frodas trots kraftig solstrålning, låg luftfuktighet, extrema temperaturer och nästan obefintlig tillgång till näring. I den mån aerobiologerna ägnade en tanke åt övriga partiklar bland molnen var det i termer av bakterieföda. Vad spelar lite livlöst svävande stoft för roll? Det är jordens varelser som gör den unik, inte dess dammkorn.
Forskning gräver djupt men smalt. Därför kan olika vetenskapsutövare ägna sig åt nästan samma sak utan att någonsin kommunicera med varandra. För mig var mötet med aerobiologin en fantastisk ögonöppnare.
Jag märker att jag nästan låter som en nyfrälst: ”Jag som var blind kan nu se – himlen är full av liv.”
[*Jakob Löndahl*](http://www.eat.lth.se/personal/loendahl_jakob/)
