Annons

Evigt liv?

Författare: 

Publicerad

2014-10-01

Livet är kort. Säger vi ibland. Och skulle vilja leva friska längre än den förväntade livstiden. Och nu är det läge, säger den alltmer växande transhumanismen, att utnyttja modern vetenskap för att koppla bort evolutionen och verkligen ta steget att radikalt hjälpa människan på traven. Vi ska inte behöva lida av sjukdomar, svaga kroppsdelar ska bytas ut och kroppens åldrandeprocess ska stoppas.

Egentligen har vi alla varit transhumanister länge. Sådana enkla saker som kläder och glasögon är transhumanistisk rekvisita. Mer moderna tekniker används till organtransplantationer, proteser, robotkirurgi och den livsuppehållande pacemakern.

I dagarna startar transhumanister i ”Svenska Livsförlängningssällskapet” ett upprop för att mer resurser ska läggas på forskning och behandling av åldrande och relaterade sjukdomar.

Bra, tycker jag. Men eftersom detta är en blogg, så vore det roligt att höra kommentarer på temat långt eller evigt liv. Skulle vi vilja leva för evigt? Skulle vi våga axla det ansvaret? Hur länge skulle vi arbeta? Skulle vi komma ihåg alla familjemedlemmar? Hur skulle det se ut hemma? Vad gör vi med befolkningsproblematiken?

Kommentera:

29

Dela artikeln:

Kommentarer

Kan vi bromsa åldrandet så ser jag ingen anledning till varför vi inte skulle göra detta, jag lever gärna länge såvida jag kan behålla min hälsa. Men att hävda att evolutionen kan "kopplas bort" är väldigt naivt, det visar på att man inte förstår vad evolution är. Evolutionen är ett koncept, ett namn vi givit på en process och är inte en teleologisk entitet som har en förutbestämd plan, eller ens riktning för den delen. Organismer påverkar ständigt utfallet av sin egen art genom sitt beteende och ger ökade chanser för överlevnad och att få avkomma. Dock ska vi inte glömma att det också finns en mängd andra faktorer som påverkar livslängd utöver åldrande: bilolyckor, virus, saker som fastnar i strupen mm.

Att leva för evigt..tja .evigt är länge det och när allt som kan hända har hänt så händer det igen och igen och.. igen...i all evighet.Blir nog trist det..i längden

En viktig poäng jag försökte understryka med min kommentar är att bara för att man lyckas bekämpa åldrandet så innebär det inte evigt liv, det finns åtskilliga sätt att dö på. Och även om man skulle leva för evigt lär du aldrig bli fullt lärd, och aldrig uppleva "allt som kan hända". Dessutom, har du aldrig sett en film, läst en bok eller besökt en vacker plats mer än en gång?

Med att evolutionen skulle "kopplas bort" avser jag att vetenskap och teknik nu har nått så långt och har en sådan tillväxthastighet att människans kortsiktiga möjligheter att påverka livsbetingelserna dominerar över evolutionens mer långsamma utveckling. Evolutionen har ju definitionsmässigt att göra med förändringar mellan generationer, så det skulle inte vara korrekt att säga att den utveckling som vi nu ser på det medicinska området utgör en del av evolutionen. Frågan är om inte transhumanisterna har rätt - vi kanske närmar oss "singulariteten"!  

Jag skulle vilja ha större möjlighet att själv bestämma hur långt mitt liv skall vara, istället för att som nu vara tvingad att acceptera den låga övre gräns naturen satt åt mig.

Skönt att ämet äntligen kommer upp på agendan. Det finns många aspekter på detta ämne. Blir jag i framtiden en produkt av molnet eller är jag fortfarande jag?
När man börjar manipulera hjärnans
signalprocessering för att bota morfars
dåliga minne så är det väl ok. Men om
morfar plötsligt ändrar politisk inriktning så
får man nog börja fundera på vad det nya
forskninsområdet har för mål.

Evigt liv har varit människans strävan sedan tusentals år. Myten om ungdomens källa osv och religioner. Men nu verkar det inom räckhåll tack vare teknikens exponentiella tillväxt. Jag tror som Kurzweil att det kommer att ske gradvis, vi kommer knappt att märka av det men sakta men säkert blir vi en version 2.0. Jag vet inte om befolkningen blir ett problem. Vi kommer inte föda fler barn, men det kommer att bli en ökning. Men enligt optimisterna är inte mat något problem och plats finns det gott om.

http://hjarnfysik.blogspot.se/2014/09/ungdomens-kalla.html

Jag undrar om inte folk kommer att bli mer riskobenägna ju längre de lever. En olycka som raderar hjärnan vore katastrofal. Om risken att dö av bilkörning är en bråkdels promille per år så blir den närmare 100 % med evigt liv. Det blir mycket fokus på säkerhet och flera säkerhetskopior av hjärnorna.

Läser ni inte böcker?
Alla Sci-Fi, romaner, deckare, mm jag läst som berör ämnet ända ner till Gilgamesheposet (ca 1200 f.Kr.) berättar om vilket elände som utlöses om man lurar döden.
Döden är livets andra sida. En blomma som evigt blommar är gjord av plast.
Redan radikalt förlängt liv - till låt säg 150-200 år skulle vara förödande. Vår redan överbefolkade planet skulle tvingas bära dubbelt så stor befolkning bara pga ökad förväntad livslängd. Nu när vi äntligen vågade hoppas på en vändpunkt runt 10 miljarder under detta sekel.
Men kanske är det bara en exklusiv elit som kommer att tillåtas köpa livsförlängning? Kombinera det med "förbättringar" med hjälp av hjärna-dator-gränssnitt, för ökat minne och "övernaturliga" förmågor (artificiell telepati etc). Då får vi en värld där olikheten mellan människor blir större än någonsin. "Alla människors lika värde"-tugget kommer definitivt att vara slut.
För övrigt. Tänk er en värld utan barn, en värld utan ungdomar, en värld där alla för länge sedan glömt sin första kärlek. En värld där vi desperat försöker fylla tomheten med nya perversa "sexlekar".
Tänk er att ni åläggs att begära avslutning (självmord) när ni tröttnat på alltihop.
Jo, jo! En och annan "Yoda" kommer att välja att meditera under en korkek i niohundra år och nå saligheten.
Ta inte ert eget liv så allvarligt!
Världen försvinner inte bara för att en viss individ upplöses.
Livet kommer alltid tillbaka (om vetenskapen håller fingrarna borta!).
Lider du av hur det var före din egen födelse? Det finns ingen som kommer att lida av att vara död.
(Om det till äventyrs finns ett liv efter kroppens död så är väl livsförlängningsteknologi ännu mindre viktig?)
Människor! Ha den goda smaken att lämna plats åt nya generationer!

Bevare oss från den transhumana vetenskapen!

Romaner ska inte tas som bevis. Bara för att du föreställer dig en dystopisk framtid betyder inte att det kommer att vara så. Jag har väldigt svårt att förstå ditt argument att människor kommer att sakna något de aldrig känt till, så att vi på något vis skulle fylla vår värld med "perversa sexlekar" bara för att det inte finns barn och ungdomar runt omkring oss låter som att påstå att medeltida människor dödade varandra för att iPad:en inte uppfunnits ännu.

Med kunskap (läs livserfarenhet) så utvecklas människan och jag är övertygad om att det finns sätt att bibehålla en sund människosyn även om vi lever mer än 200 år. Utveckling ger oss också goda förutsättningar för att leva mer hållbart vilket i sig skulle kunna ge plats för mer människor.

Jag anser också att du har fel när du säger att världen inte försvinner för att en "individ upplöses". *Min* värld försvinner naturligtvis när jag dör, och den världen är allt jag har.

Vårt förhållande till döden är roten till det mesta av vår livsångest. Var det inte Sokrates som sa att filosofins uppgift är att lära ut konsten att dö? Och religionernas att förlika oss med vår dödlighet? Det är tveksamt om någondera lyckats. De som tror på reinkarnation får ångest över utsikten att det inte finns något slut på eländet. De som tror traditionellt kristet, muslimskt lever i vanvettig fruktan för helveteselden.
Den moderna ateismen har inte heller mycket att hålla sig till när vi står inför intet.

Det är naturligt att kämpa emot. Vad som helst måste vara bättre än förintelse?

Det är detta som är så förrädiskt med transhumanism och liknande frälsningsläror om livsförlängning. De kan bli mycket svåra att stå emot och ändå ger det oss en värld som är en förfalskning av allt som är naturligt.

Jag tänker att man måste kunna växla perspektiv från det subjektiva till det generella och tillbaka.

Om du säger att "alla människor är lika mycket värda" (enligt den officiella dogmen). Då är värdet inte beroende av hur lång förväntad livslängd x eller y har, eller hur?
Om en människa lever i 150 år istället för 75 upptar hon dubbelt så stort ekologiskt livsrum. Om syftet är att skapa så mycket "lycka som möjligt till så många som möjligt", enligt den utilitaristiska dogmen, då borde vi hellre verka för att FÖRKORTA människors förväntade livslängd. Med 50 års medellivslängd (allt övrigt lika) får vi plats med 3 gånger så många absolut värdefulla människor?

Transhumanister vill för övrigt också förändra människan själv, med genteknik och kanske genom att skapa helt nya arter och ickebiologiska livsformer (artificiell intelligens). Varför skulle det då vara intressant att ha flera miljarder "dinosaurier" hängande kvar i överbefolkade superstäder?

En datorintelligens livsupplevelse under ett enda år kommer säkert innehålla större rikedom än 75 års biologiskt? Robotarna kommer säkert att skrota och förnya sig ännu oftare än så.

Naturligtvis kan teknikoptimisten säga att vi får plats med jättemycket fler människor, och vi har en hel galax att kolonisera, etc. Lycka till!

Med ett subjektivt perspektiv kommer allt det där i ett helt annat perspektiv. Utilitarism är "bullshit"! MITT liv är lika mycket värt som alla andra liv tillsammans!

Jag tror på en medelväg. Vi ska acceptera våra biologiska grundvillkor! Allt som vi känner som mänskligt hör ihop med vårt biologiska. En totalkultiverad artificiell värld är inte en mänsklig värld.

Läkarvetenskapen håller på att bli livets värsta fiende!

Kanske kommer nya livsformer till slut att ta över alltihop, kanske kan vi inte hindra det, men vi kan i alla fall sätta hälarna i marken och bromsa.

När man talar om naturligt och biologiskt bör man vara väl införstådd med vad dessa begrepp betyder och vilka definitioner de har inom olika vetenskapliga discipliner. I allmänhet kan man säga att det inte råder någon enighet kring innebörden av begreppet "naturligt". Gällande termen "biologisk" säger väldigt lite om en kvalitets karaktär. En biologisk kvalite utgörs av alla epitet som kan tillskrivas en livsform.

Ingen organism har alltså ett biologiskt grundvillkor. En organism förbli sällan densamma genom tidens gång. Genom en rad olika faktorer omformas livet genom evolution samtidigt som klimatet förändras. En organism är alltså dynamisk och flytande.

Människan tänker gärna i mönster som att det finns det "naturliga" och det "onaturliga". Det förstnämnda föreskrivs vanligtvis mycket positiva aspekter och vice versa. Denna indelning är dock inte särskilt vedertagen rent vetenskapligt och inte heller praktisk. Rent krasst finns det inget som är naturligt. Om något ändå ska beskrivas som naturligt uppstår problemet att samtliga ting på jorden faller i samma kategori. Hur kan något vara onaturligt? Inte ens teknik eller teori kan benämnas onaturligt, eftersom de springer ur ett försök att beskriva naturen (om de misslyckats med detta är de ändå koncept inom vår värld, som är naturlig i sig).

Något av det viktigaste att ta hänsyn till är hur exopoiesis och autopoeisis formar en organism. Eftersom vi som människor är offer för miljöns påtryckningar, omformas vi i enlighet med de selektionstryck som skapas. Här bidrar vi själva med att skapa de premisser som utövar selektionstryck, i förlängningen skapar vi alltså oss själva.

Om det inte finns något som är "naturligt" och "biologiskt" att transcendera, och vi sedan tusentals år utövat hårt tryck på vår miljö samtidigt som vi skapat oss själva - vilka hinder finns då för att förlänga medellivslängden eller möjliggöra ett evigt liv?

Vilka konsekvenser det får återstår självklart att se. Men att tillgripa argument som "naturligt" och "biologiska grundvillkor" passar enligt mig inte här.

Du pratar dumheter och sofism.
"Allt är naturligt" - givetvis om man tolkar det strikt. Det finns inget "övernaturligt" - det är en oxymoron (en sjävmotsägelse).
Jag talar givetvis i den intuitiva och normala samtalsmässiga meningen om "natur" kontra artificiellt.
Man kan naturligtvis mena att det är "naturligt" att vi människor konstruerar en ny art som sedan kanske beslutar att göra sig av med oss, eller sätta oss i zoologiska trädgården. Det är ett sätt att frånsäga sig ansvar för en sådan utveckling.

Ja och du försöker motbevisa mig genom att överdriva ett argument. Jag har inte sagt att det ligger i någons intresse att konstruera AI så att människor ersätts eller utplånas, eller sätter oss på zoo. Min enda poäng var att människor i allämnhet använder sig av bergrepp som "naturligt" och "biologiska grundvillkor" felaktigt. Detta stör mig, speciellt då de försöker bevisa en poäng.

Om du sätter din egen samtid i perspektiv, tror du inte att en 1500-tals människa skulle tycka att användning av penicillin var "onaturligt" eller att vår livslängd idag strider mot våra "biologiska grundvillkor", eftersom medellivslängden idag är 3 gånger så lång som då?

När du säger "intuitiva" meningen om natur så är det just det jag ifrågasätter. Den meningen är så flyktig och tidsberoende. Uppfattningen om människans natur har sett olika ut i alla tider, och kommer också göra det. Vår jord kommer förändras och vi med den, alla uppfattningar om vad som är naturligt förlorar sin innebörd i kontrast till detta.

Om det inte finns någon mening med transhumanism kan jag förstå kritiken. Men eftersom vi idag lever i en värld där man kan ge nya lemmar åt de som saknar något, varför avstå? Och varför ska vi avstå att förlänga våra liv? Ur ett ekologiskt perspektiv kan det till och med vara försvarbart, eftersom en äldre människa redan har gått i skolan, levt ett liv och om den kunskapen går förlorad i samband med att personen dör så är alla de resurser som använts för att "skapa" denna människa bortkastade.

Med artificiellt, menar du då det som är skapat av människan?

"Redan radikalt förlängt liv - till låt säg 150-200 år skulle vara förödande. Vår redan överbefolkade planet skulle tvingas bära dubbelt så stor befolkning bara pga ökad förväntad livslängd."

Även när vi når den här typen av teknik, kommer det plötsligt inte finnas en massa 200-åringar, utan det kanske är folk i övre medelåldern som börjar behandlas för att kunna uppnå den livslängden. Om behandlingarna börjar vid ca 60 års ålder är det fortfarande 140 år tills vi har massa 200-åringar.
Och barn uppstår inte bara ur ingenstans, och vi människor kan lätt välja att inte få barn. Man kan reglera hur många som föds. Om man börjar leva mycket längre, kommer många vänta med att skaffa barn och förmodligen skaffa färre barn, så att mängden människor inte ökar så mycket.
Slutligen så är inte hur många människor vi kan ha på planeten ett fast antal. Med ny teknik kommer föroreningen alla orsakar stadigt minska, vi kommer ha lättare och lättare att producera mat så att det räcker åt alla. Och plats, det är inget problem. Titta bara på hur glest befolkade länder som t.ex. Ryssland och Sverige är. Hur länge som helst har människor oroat sig för när vi ska nå *nästa stora siffra* i befolkningsmängd, men vi har hittills aldrig nått punkten då vi är för många.

Bota åldersrelaterade sjukdomar som ger demens och svårigheter med rörlighe-ten/syn/hörsel är mycket angeläget. Därifrån till 'evigt liv' kommer steget från medicin till religion. Hubotar med 'mina' personliga drag kan möjligen komma att 'leva' länge, men kroppsligt (och mentalt) lär vi alla dö. Så har det varit sedan liv uppstod på jorden och så får det förbli.

Att säga, *Min* värld försvinner naturligtvis när jag dör, och den världen är allt jag har, är tydligen
en personlig åsikt och övertygelse. Frågan är. Hur objektiv en människa är, om denne acepterar
någonting som sin egen övertygelse, trots att det saknas otvivelaktiga bevis för ett sådant påstående? Alltså att det här världen och livet är det enda som finns. Om allting har sin motsats, så kanske det "fysiska" livet har också sin motsats. Dvs. Icke fysiskt existens. Jag själv vågar faktist inte påstå att det här livet och världen är det enda som finns.

Vad neurovetenskapen hittills empiriskt har kunnat konstatera är att hjärnan ger upphov till medvetandet och genom forskning på människor med lesioner har vi kunnat observera att för varje del av hjärnan som skadas, försvinner en liten bit av den människans medvetande. Av detta kan vi dra slutsatsen att när vi dör och hjärnan förtvinar kommer vi inte ha några medvetna upplevelser. Om det nu skulle finnas någon form av "icke fysisk existens" så kommer den åtminstone inte innefatta medvetande och då är den existensen, enligt min åsikt, meningslös. Din premiss att allt skulle ha sin motsats verkar inte trolig. Vad är motsatsen till kärlek? Vissa skulle säga hat instinktivt, men det är ju bara något vi lärt oss som andra innan oss definierat. Det kan ju lika gärna vara rädsla eller något annat som vi väljer att definiera det som. Jag skulle hävda att motsatspar oftast bara är argumenterade, semantiska lekar som saknar korrespondens till verkligheten. Vårt sökande för dikotomier tror jag grundar sig i att vi observerar något eller inte (X och icke-X): ljus/icke-ljus (mörker), rörelse/icke-rörelse (stillastående) osv. Det skulle ge att motsats till kärlek är icke-kärlek, oavsett vad icke-kärlek grundar sig i: hat, rädsla, okunskap (icke-kunskap). Med detta resonemang skulle motsats till existens vara icke-existens snarare än att tala om ”fysisk existens” med en motsats som skulle vara ” icke-fysisk existens”. Detta grundar jag i att hjärnan är just fysisk och vi vet ju som sagt att den ger upphov till medvetande. För en individ är dess existens just dess medvetande, därmed är en ”icke-fysisk existens” inte någon existens i mina ögon. Därmed ser jag ”icke-fysisk existens” helt enkelt som icke-existens.

Evigt liv strider mot evolutionens mekanism som utvecklats sedan livets uppkomst på jorden.

Att bestrida den mekanismen, om det lyckades, det skulle vara som att öppna Pandoras ask och leda till extremt negativa konsekvenser för mänskligheten och hela vår livssfär.

Lite fakta för att underbygga ditt påstående kanske vore på sin plats? Utan dessa hamnar du tyvärr i samma fack som "foliehattarna".

Vi dör för att vi kan dö. Eller snarare vi åldras för att vi kan dö. Det gäller allt som lever. Och vi är dom vi är just nu för att våra anfäder har överlevt och skaffat barn. De som satsat på långt liv istället för reproduktion har inte haft samma framgång. Evolution kallas det! Bättre att skaffa en livskraftig unge än att bli hundra år tycks ha varit devisen. Och för den som grubblar, glöm inte bort att det finns hyllmetrar och åter hyllmetrar på universitetsbibliotek med något som heter livshistorieteori. Ska man försöka påverka åldrandet kan det ju vara bra att förstå vad för motkrafter som finns...;-)

Den som är vuxen, förstår att evigt liv inte fungerar, och att tanken är fel.

Jag tror inte på det! Inte på nedfrysning heller. Jag tror att svårigheterna (och kostnaderna) att förlänga livet och göra fortsättningen meningsfull går mot oändligheten redan efter några årtionden.

Evigt liv liknas vid att ha obegränsat med luft
Vi skulle kunna jämföra detta att ha evigt liv med att ha obegränsat med luft. För besättningsmännen på en havererad ubåt skulle luft vara särskilt värdefullt. Tror du att de, när de blivit räddade, otacksamt skulle klaga över att återigen ha obegränsat med luft? Säkert inte!
Skulle det bli tråkigt att leva för evigt i en fullkomlig miljö?
Det är en tänkvärd fråga. Forskning har visat att människor som är kroniskt uttråkade kan bli oroliga, nedstämda och mer benägna att ta risker. En uttråkad människa känner förmodligen ingen mening med livet och är trött på vardagens rutiner. Kommer livet att sakna mening i en fullkomlig miljö? Kommer vardagen att bli långtråkig?Vi är skapta till att vi måste ha ett meningsfullt arbete för att vara lyckliga.Om vi lever under andra omständigheter kommer vi inte bara att känna oss som kuggar i ett stort maskineri.Om det fans arbete åt alla ett arbete som har en direkt positiv inverkan både på dem själva och deras närmaste.Skulle livet kännas tråkigt om du var fullt upptagen med ett intressant och spännande arbete?Tänk dig att vara omgiven av osjälviska människor som älskar dig och som älskar sitt arbete! Skulle det göra dig uttråkad?
Somliga invänder och säger att evigt liv skulle vara tråkigt, att man bara skulle kasta bort evigheten på meningslösa tidsfördriv som ständigt upprepades. Kanske är den evighet som de föreställer sig bara en oändlig fortsättning på de levnadssätt och på de förhållanden som vi har nu, något som för många skulle verka tråkigt och meningslöst. Filosofie doktor Aubrey de Grey, en genetiker vid Cambridge University som forskar kring hur man kan öka livslängden, säger: ”Personer som är välutbildade och har gott om tid att använda sin kunskap blir aldrig uttråkade och kan inte föreställa sig att de någonsin skulle sakna något att göra.” Det stora flertalet av människorna tror på någon form av evigt liv. Detaljerna kanske skiljer sig, men i grund och botten är hoppet detsamma – att man skall få leva lyckligt under perfekta förhållanden utan hotet om att en dag behöva dö. Är inte det vad också du önskar? Hur kan man förklara att sådana uppfattningar är så utbredda? Och kommer hoppet om att få leva för evigt någonsin att bli verklighet?Leva för evigt? Många skulle avfärda en sådan tanke. Vissa kanske till och med säger att de inte är intresserade av att leva för evigt. Hur kan det komma sig?
Somliga tror att det skulle bli långtråkigt att leva för evigt. De kanske pekar på det enformiga liv som många pensionärer har, som inte har mycket annat att göra än att sitta och titta på TV. Om det är så du känner det, tänk då på det som astronomen Robert Jastrow sade när han fick frågan om han trodde att evigt liv skulle bli en välsignelse eller en förbannelse. Jastrow svarade: ”Det skulle bli en välsignelse för dem som har vetgiriga sinnen och en aldrig upphörande önskan att lära. Tanken att de för evigt behöver tillägna sig kunskap skulle vara mycket trösterik för dem. Men för andra, som anser att de har lärt sig allt som finns att lära och vilkas sinnen är tillstängda, skulle det vara en ryslig förbannelse. De skulle inte kunna fylla ut sin tid.”
Om du tycker att evigt liv verkar tråkigt eller inte beror till stor del på din inställning. Om du tillhör dem som har ”vetgiriga sinnen och en aldrig upphörande önskan att lära”, tänk då på vad du skulle kunna uträtta inom sådana områden som konst, musik, arkitektur, trädgårdsskötsel eller vilket annat område som helst som du tycker är intressant. Evigt liv på jorden skulle ge dig fantastiska möjligheter att utveckla dina förmågor inom olika områden.Tänk också på möjligheten att få visa och ta emot kärlek i all oändlighet – en möjlighet som verkligen skulle göra evigt liv tillfredsställande. Vi är skapade med förmågan att visa kärlek, och vi mår bra när vi känner oss älskade. Att få känna verklig kärlek ger en djup tillfredsställelse som inte avtar med tiden. Evigt liv skulle ge oss obegränsade möjligheter att utveckla kärlek.

Medellivslängden ökar drastiskt, inte bara i Sverige utan globalt. Det torde stå helt klart att vi människor kommer att leva allt längre. Vi kommer att framgångsrikt byta uttjänade organ och vi kommer att hitta motmedel mot allt fler sjukdomar. Cancer i alla former kommer med stor säkerhet att bekämpas helt. Men vi kommer att fortsätta att vara sårbara som individer. Jag skulle gissa att nyckelfrågor kommer att bli hur de som verkligen vill leva länge ska kunna skydda sig mot olyckor av olika slag och hur vi ska ställa oss relativt de som tröttnar och vill avsluta sina liv. Nettot blir ganska säkert en alltmer ökande global folkmängd. Men hur ska vi få detta att gå ihop med de problem vi samtidigt bygger åt oss själva; exempelvis kommer växthuseffekten och de lokala temperatur-och klimatförändringar som den medför att reducera den tillgängliga boytan. 

Människan har alltid lekt Gud, ända sedan den förste bonden satte plogen i marken. Att ändra på livets förutsättningar är snarare en viktig del av vad det innebär att vara mänsklig. Mänskligheten befinner sig i ett läge där det inte går att stanna kvar i en förmodat "naturlig" livslängd, då får vi så många gamla och skröpliga människor att samhället troligen kommer att gå under. Medicinen har främst fokuserat på att försöka lindra konsekvenserna av åldrandet som demens, cancer och diabetes. Det har gjort att vi lagt till fler år till livet. Om vi ​​ska bli gamla och förbli vid god hälsa, har vi några svåra hinder. Antalet hundraåringar ökar, men antalet hundratioåringar ökar inte. Demenssjukdomarna är ett problem, men främst är det ämnesomsättningen vid hög ålder. De som lever över hundra år har överlevt inte bara det som dödade de flesta av deras generationskamrater, men också den stora mängd stryk som kroppen får av ämnesomsättningen. Då behöver vi se åldrandet som ett problem och börja att ändra på den mänskliga metabolismen för att lägga fler friska år till livet.

Att ha möjlighet att själv välja när en vill dö är mycket fjärran från att "inte lämna plats åt framtida generationer" och mycket annat som står att läsa i dessa kommentarer. Det handlar inte om att tvinga personer till ett längre liv än man vill ha utan att _inte_ tvinga personer att ha ett kortare liv än de önskar. Att kunna dö med värdighet är en viktig del i denna debatt som i mina ögon bör sträva efter det den medicinska vetenskapen strävat efter i årtusenden: Att skapa ett mer uthärdligt mänskligt villkor, en existens med så lite lidande som möjligt. Och att dö innan en känner sig färdiglevd är i allra högsta grad lidande. Vidare verkar många tänka sig att möjligheten att leva längre innebär att leva i det skröpliga tillstånd de som idag blir riktigt gamla som regel befinner sig. Det är inte det som föreslås. Istället är det kvalitativa år vi behöver se framför oss när vi befinner oss i dessa samtal. Om vi inte vill göra oss skyldiga till ett så ickevisionärt sätt att argumentera att samtalet blir onödigt vill säga.

Om man vill ha "evigt" liv, då skall man skaffa flera barn och försöka överföra sin personlighet på dem, helst bara de goda delarna.

Då får man nästan "evigt" liv, enligt logiska resonemang, som är väldigt svåra att bestrida.

Det är mycket hög tid att det kommer fram botemedel mot åldrandet på medicinsk väg. Åldrandet är en sjukdom, och den måste från och med nu klassas som sjukdom. Åldrandet dödar alla levande enskilda individer om det inte stoppas. Det måste läggas mer resurser och skattemedel på forskning mot åldrandet. Och det måste ske nu, så att vi som snart är pensionärer och dom som redan är pensionärer idag 2015, får nytta av det. Människor som inte vill ha behandling mot åldrandet, behöver inte ta det. Och alla ni som är motståndare mot botemedel mot åldrandet på medicinsk väg, har inte rätt att hindra alla oss andra som vill ha botemedel mot åldrandet på medicinsk väg. Ni som vill dö av åldrandet får göra det, men ni har inte rätt till att tvinga oss andra att dö av åldrandet, vare sig direkt eller indirekt. Det är så med alla sjukvårdsbehandlingar, det är frivilligt. Men vi som vill ha botemedel mot åldrandet på medicinsk väg ska absolut kunna få det, och utvecklingsbromsar och övriga etikmoralister och förståsigpåare skall inte kunna få hindra oss från att få det på något sätt. Jag och mina likasinnade är inte på något sätt skyldiga till att lämna plats på jorden för kommande generationer. Nej absolut inte! Kommande generationer har inte rätt att födas, men vi generationer som är födda och som lever idag, har rätt att leva vidare och vara friska, även i framtiden. Man ska först och främst satsa på oss människor som finns och som lever idag, så att vi kan leva vidare och vara friska framöver, innan det satsas på ofödda människor som ännu inte finns, och som kanske inte heller kommer att finnas i framtiden.

Vi har alla evigt liv. Kroppen och själen dör. Men livsupplevelsen går vidare. Jag-känslan i fortsätter en annan. Vi har alla varit med sedan den första cellen kom till liv och tillhör samma livsträd.
Vi är "dömda" till evigt liv.

Lägg till kommentar