Finns skilsmässobarn?

Från och till har jag stött på begreppet ”skilsmässobarn”. Det som är problematiskt med detta begrepp är att man tycks dra alla barn vars föräldrar lever åtskilda över en kam. Man verkar mena att s.k. ”skilsmässobarn” oavsett ålder, kön, när föräldrarna separerade, omständigheter runt separationen, etc. är en homogen grupp. Det som gör det ännu något lurigare är att den sociala konstruktionen av ”skilsmässobarn” är att denna grupp barn har det sämre än barn som lever med båda sina föräldrar. Inom mitt eget ämne psykologi är detta särskilt tydligt. Här talar en del om ”fullständiga” eller ”intakta” familjer kontra ”ofullständiga” eller ”skilsmässofamiljer”. Default tycks också ofta vara att ”skilsmässobarn” utvecklas psykologiskt sämre än andra barn (eller åtminstone har mer problem än andra barn).Vad visar då forskningen? Några studier visar på att vissa barn som är med om en skilsmässa har mer problem än andra, medan andra studier inte funnit detta. De studier som visat på skillnader kommer framförallt från USA vilket gör det problematiskt att generalisera till svenska förhållanden. Det är t.ex. mycket ovanligt i USA med delad vårdnad och amerikanska föräldrars ekonomi försämras ofta dramatiskt efter en skilsmässa. Allt detta samvarierar och det är omöjligt i de studier som genomförts att säga vad som beror på vad (exempelvis vad som beror på att man lever med en förälder, vad som beror av att man har en sämre ekonomi, etc.). Nyare forskning betonar att det inte är skilsmässan i sig som är det avgörande utan snarare vad som kan föregå skilsmässan, exempelvis långvariga motsättningar mellan föräldrarna, bråk och gräl och i värsta fall våldsamheter. Det är denna konfliktfyllda situation som verkar vara det skadliga för barnen oavsett om föräldrar lever ihop eller ej. Slutsatsen blir att ”Skilsmässobarn” är en lika heterogen grupp som ”barn i allmänhet”. Vissa barn har varit med om långvariga och svåra konflikter i familjen medan andra har varit förskonade från detta.