Hur undviks luft- och kontaktsmitta?

I förra veckan samlade vi våra första luftprover från rum på infektionskliniken i Lund där patienter med covid-19 vårdas. Att få dessa mätningar på plats har krävt lång tid av förberedelser, men vi har haft tur. Redan för flera år sedan började vi planera, ta fram teknik, etablera protokoll, utarbeta rutiner och förbereda allt annat som krävs för att kunna samla in luftburna virus. Men då var siktet inställt på norovirus (vinterkräksjuka) och influensa. För SARS-CoV2, det coronavirus som orsakar covid-19, behövdes en hel del ytterligare arbete, särskilt kring skyddsåtgärder mot smittspridning men det mesta var trots allt färdigt redan i december.

För fyra dagar sedan kunde vi alltså, äntligen, bära några små provrör bort till medicinska fakultetens klass 3 laboratorium där den fortsatta analysen kommer att påbörjas. Några oansenliga plasttuber, som kändes dyrbarare än solitt guld. Om de innehåller coronavirus vet vi ännu inte.

I alla steg av det här forskningsarbetet är det helt kritiskt att ha förståelse för hur smitta kan spridas både via luft och genom kontakt med ytor. Kunskap som fler skulle ha nytta av nuförtiden. Jag undrar ibland om inte de experter som utarbetar olika smittskyddsrestriktioner underskattar svenska folkets förmåga att faktiskt lära sig detta.

Hur skulle det bli om vi fick en landsomfattande utbildning om luft- och kontaktsmitta? Kanske skulle en sådan till och med kunna göra mer nytta än en del av de kraftigt repressiva åtgärder som införs, ofta utan särskilt mycket förklaring. Förmyndar-barn-förhållandet mellan ledningsskikt och befolkning må fungera i en del stater, men i ett land som vant sig vid frihet blir det svårare. Vi behöver tydlig motivering.

Kontaktsmitta kanske kräver mest tanke att hantera. En av de många märkligheterna med SARS-CoV2 är nämligen att viruset överlever relativt länge på ytor. En studie som publicerades i New England Journal of Medicine i veckan visar att det kan behålla sin reproduktionsförmåga i ett dygn på rostfritt stål och uppemot tre dygn på plast.

En del illustrativa forskningsstudier (som den här publicerad i Science Daily och den här i Science Direct) har gjorts kring kontaktsmitta för att utreda hur virus och bakterier förflyttar sig i byggda miljöer. Exempelvis finns studier där forskarna har placerat ett simuliämne (typiskt en bakteriofag) på ett dörrhandtag till en arbetsplats eller ett sjukhus. Efter någon timme har de sedan tagit ytprover från telefoner, handtag och andra ytor runt om i byggnaden. Det tar inte lång tid innan det som ursprungligen bara satt fast på ett ynka dörrhandtag går att hitta överallt i huset, inte minst på händerna hos dem som befinner sig där. I en studie placerade forskargruppen simuliämnet på en penna vid receptionen. Resultatet blev samma. De kunde inom några timmar hitta ”smittan” på alla möjliga olika ytor inklusive personalens händer.

När vi lämnar vår bostad måste vi alltså tänka noga. Att hålla avstånd till dem vi möter räcker inte för att undvika smitta. Vi måste fundera på var vi sätter händerna. Alla de platser där vi själva vill placera dem är sannolikt också platser där andra satt sina händer före oss eller kommer att sätta dem efter: kortläsaren i butiken, dörrhandtag, knappen till toalettens pumptvål, slevarna till lösgodiset, kundkorgen, bensinpumpen, knappen för grön gubbe på trafikljuset, trappräcket… Listan kan göras lång.

Det skulle alltså sannolikt gå finfint att gå ut om vi bara lärde oss att tänka som när man ska in i ett riskklassat laboratorium. Ta inte på ytor med fingrarna om det inte är absolut oundvikligt. Dörrar går att öppna med armbågen. Knappar kan man trycka på med ett redskap (som man inte delar med andra). Kortläsare borde spritas av butikspersonalen, helst mellan varje kund.

Men att helt låta bli att röra vid saker är i praktiken omöjligt och därför är den enskilt viktigaste åtgärder för att skydda dig själv och andra att tvätta händerna efter besök i affärer, efter buss- och tågresor eller andra offentliga platser. Det första du ska göra när du kommer hem är att gå in på toaletten och tvätta dina händer med tvål och vatten. Slarva inte med det utan gör det i minst 20 sekunder. Och hälsa inte med handskakningar förrän covid-19 har dragit förbi.

Dessutom krävs träning i att aldrig fingra vid ögon, näsa eller mun utan att ha rengjort händerna minutiöst först.

Det räcker inte att tvätta händerna när man kommer hem för sin egen skull. Det är en god idé att tvätta dem innan man ska ut också – för andras skull. Och helst inte ta med dem i sitt eget dörrhandtag längs vägen. Då reducerar man mängden smitta från de egna händerna till någon annans.

På sociala medier kan vi enkelt se att även de mest avlägsna celebriteter ofta går att hitta bara några led bort bland kontakters kontakters kontakter. När jag själv gör experimentet för exempelvis nordamerikanska presidenter hittar jag, trots mitt begränsade nätverk av mestadels andra forskare, både Donald Trump och Barack Obama i kontaktgeneration tre – alltså jag känner en person som känner en person som känner dem. Justin Trudeau har en kontakt som också finns i min egen kontaktlista.

Likadant är det med kontaktsmitta. Virusen som en sjuk placerar på knapparna till kortläsaren på ICA behöver inte många minuter för att ta sig till närmaste bensinmack, restaurang, skola, apotek och vårdcentral. Några led bort nås i princip hela befolkningen.

Därför behöver vi i första hand använda tanken för att undvika kontaktsmitta. Att bara hålla avstånd eller att sitta inomhus större delen av veckan är ineffektivt om inte huvudet följer med när vi går ut.

Det blev långt om kontaktsmitta. Tänkte övergå till luftsmitta här, men det får vänta till ett kommande inlägg. Tills vidare kanske får jag hänvisa till en tidigare text om saken och önska er alla en frisk framtid.