Japaner, japaner, japaner

Årets Nobelpris är nu offentliggjorda och om man har den läggningen kan man konstatera att det blev fin utdelning för Japan. Någon kanske minns att den japanska regeringen i samband med millenieskiftet lovade att Japan inom 50 år skulle erövra minst 30 Nobelpris. Vi kan ju ännu inte avgöra om löftet kommer att hållas, men det är lite intressant att se hur läget är i dag. Då uppstår ett litet problem: Med Nobelstiftelsens sätt att räkna (som tidigare fanns tillgängligt på Nobelprize.org men som nu är borttaget) tar man bara hänsyn till den nationalitet pristagaren har i det ögonblick som klubban faller. Eftersom många har bytt land (kanske till och med flera gånger) innan de utses, vinner länder som lockat till sig många blivande pristagare och sett till att de bytt nationalitet. I år gäller det en av fysikerna, Yoichiro Nambu, och en av kemisterna, Osamu Shimomura. Båda är födda i Japan och i dag amerikanska medborgare även om Shimomura först felaktigt uppgavs vara japansk medborgare. Eftersom Japan inte tillåter dubbelt medborgarskap skulle med Nobelstiftelsens sätt att räkna, båda dessa herrar vara förlorade i statistiken. Listan består då enbart av Hideki Shirakawa (kemi 2000), Masatoshi Koshiba (fysik 2002), Koichi Tanaka (kemi 2002) samt Makoto Kobayashi och Toshihide Maskawa (båda fysik 2008). Fem pristagare på 9 år räcker nästan, men inte riktigt till för att den japanska regeringen skall kunna sova gott på nätterna. Men gissningsvis räknar man på ett annat sätt i Japan! Då blir listan längre och bättre: Sju pristagare på nio år skulle i fortfarighetstillstånd leda till 39 pristagare på 50 år, alltså rejält mer än vad den japanska regeringen lovade. Själv reagerade jag på löftet när det publicerades och tyckte bland annat att det var orealistiskt. Nu börjar jag ändra uppfattning. Den som lever får se!