Kan kvinnor verkligen få nobelpris? Några nedslag i nobelhistoriken II

För att kunna utses till nobelpristagare måste man vara skriftligen föreslagen av någon från de olika kategorier som inbjuds att ge förslag. T.ex. inbjuds varje år alla nordiska professorer i fysik att föreslå årets fysikpristagare. År 1903 kommer 35 förslag, bland annat på Pierre Curie, en fransk forskare som tillsammans med sin hustru Marie (f. Sklodowska) upptäckt radium och studerat radioaktivitet. Egentligen skall allt nobelarbete ske bakom lyckta dörrar, men en ledamot av Vetenskapsakademien kan inte hålla tätt utan skriver till Pierre Curie och berättar att Nobelkommittén för fysik tänker föreslå Akademien att Curie delar priset med Henri Becquerel, som upptäckt att uran är radioaktivt. Pierre Curie är en riktigt ovanlig karl, en hedersman som egentligen inte alls är ärelysten, och han skriver ett argt brev till akademien ”Jag kan inte acceptera ett pris om inte Marie Curie får vara med!”. Nu uppstår ett problem, Marie är nämligen inte föreslagen 1903. Men året innan, 1902, hade en fransk forskare skickat in hennes namn till akademien. Det förslaget ligger i arkivet och på det har sekreteraren med bläck skrivit ”1902”. Nu tar man fram förslaget och sekreteraren ändrar 2:an till en 3:a och därmed kan Vetenskapsakademien utse alla tre till Nobelpristagare i fysik 1903, Becquerel får hälften av pengarna och Pierre och Marie Curie får andra hälften gemensamt. Det är ju storstilat och de får varsin guldmedalj (2 hekto), men faktiskt bara ett diplom och på det står det ”Till professor Pierre Curie och hans hustru Marie”. När de väl själva kommer till Stockholm några år försent är det bara Pierre som håller Nobelföreläsning, även fast stadgan egentligen kräver att alla pristagare skall göra det. Men Marie kommer igen!