Kan kvinnor verkligen få nobelpris? Några nedslag i nobelhistoriken IV

Redan 1901 föreslås en kvinna få nobelpriset i litteratur, men det är bara ett enstaka förslag och de närmast följande åren föreslås ingen kvinna alls. Men 1904 dyker det upp en kandidat som ni alla känner igen, Selma Lagerlöf. Hon får visserligen bara ett förslag, men hon blir en återkommande kandidat varje år fram till 1909, då hon får riktigt många förslag. Några andra kvinnliga författare nämns också då och då, men bara enstaka gånger. I Svenska Akademien regerar Carl David af Wirsén. Han är både Ständig sekreterare till Akademien och ordförande i den litterära Nobelkommittén och det är han som varje år sammanfattar kommitténs resonemang och ger förslag på den tilltänkte pristagaren som sedan hela Akademien diskuterar innan den fattar sitt beslut. I samband med nobelprisets 100-årsjubileum gav Svenska Akademien ut två tjocka böcker i vilka man kan se vilka som föreslogs till nobelpris 1901-1950 samt läsa de betänkanden som kommitténs ordförande varje år avgav till akademien. Nu uppstår ett problem: Carl David af Wirsén tycker inte att Selma Lagerlöf skriver tillräckligt bra! År efter år medger han att hon föreslås till priset av fler och fler förslagsställare. Men han vrider sig som en mask och argumenterar att om en kvinnlig författare skall få pris så finns det ju andra som skriver bättre än Lagerlöf. Men hans argumentation håller inte, för de andra kvinnliga författarna som han nämner är inte föreslagna. Slutligen, år 1909, skriver två av Nobelkommitténs ledamöter en reservation till Wirséns betänkande och när det når Akademien för diskussion och beslut kör man över sin ”Ständige sekreterare” och beslutar att Selma Lagerlöf utses till 1909 års nobelpristagare i litteratur. (Det hade kommit in totalt 38 skrivelser med förslag till pristagare.)