Kan kvinnor verkligen få nobelpris? Några nedslag i nobelhistoriken V

Bland de 20-30 förslag per år som kom till Nobelkommittén för kemi 1901-10 finner man ingen kvinna. En anledning till detta är naturligtvis att samhället på den tiden normalt inte släppte fram kvinnor till sådana positioner att de hade resurser att göra kemiska ”upptäckter eller förbättringar”, som det heter i testamentet. Men det fanns ett undantag, Marie Curie. Hon och hennes man Pierre hade ett samarbetsprojekt som gick mycket bra. Så inte ens den tragiska olyckan 1906, när Pierre Curie blir överkörd av en hästdroska och avlider, kan stoppa Maries framgångar. Hon blir nästan omedelbart utsedd till Pierres efterträdare på universitetet och blir därmed den första kvinnliga professorn där. Hon får resurser att anställa medarbetare och får laboratorieutrymmen. Där arbetar hon med att renframställa metallen radium, bland annat för att visa kritiker att det verkligen var ett nytt grundämne som hon och Pierre hittat. Efter ett mödosamt arbete når hon sitt resultat och 1911 kommer det två förslag till Nobelkommittén för kemi. Ett från Sveriges första nobelpristagare, Svante Arrhenius. På hösten utser Akademien Marie Curie till årets nobelpristagare i kemi och hon blir därmed den första att tilldelas två nobelpris och den hittills enda att tilldelas två olika pris i naturvetenskapliga ämnen. (19 förslag hade kommit in.) Men det finns ett problem: Hon har råkat in i en skandal hemma i Paris efter en kärleksaffär med en gift forskare. Så hon skriver till Arrhenius och undrar om hon verkligen skall komma till Stockholm och hämta priset. Det anser Arrhenius först att hon skall göra. Men när han inser skandalens vidd skriver han och ber Marie Curie hålla sig borta tills det lugnat ner sig. Men nu vägrar hon och kommer, tillsammans med bl.a. sin dotter Irène (som blev kemipristagare 1934)!