Kan kvinnor verkligen få nobelpris? Några nedslag i nobelhistoriken VI

Vi har nu sett att kvinnor föreslagits till fysik-, kemi-, litteratur- och freds-prisen under åren 1901-1911. Men hur är det med det femte prisområdet, ”fysiologi eller medicin”? Där får man leta och leta i det som kallas ”Nomination Archive” på <Nobelprize.org> innan man finner den första kvinna att föreslås till nobelpris i fysiologi eller medicin. Det sker först 1922 (!) och det är en spännande historia förknippad med förslaget. Tre professorer har lämnat förslag att ett äkta par tyska hjärnforskare, Cécile och Oskar Vogt, skall utses till 1922 års nobelpristagare i fysiologi eller medicin. En professor, Emil Holmgren, arbetar på Karolinska Institutet och kan därför delta i Nobelarbetet, de andra två kommer från Uppsala och kan bara skicka in förslag.  Oskar har föreslagits en gång tidigare, men nu föreslås han tillsammans med Cécile (eller tvärtom…). Kommitténs ordförande gillar inte förslaget, han har en annan favorit.  Men Emil Holmgren kämpar för förslaget. Då blir han sjuk, han får en halsböld och hans läkare förhåller honom att ta det lugnt. Men det kan inte Emil göra, han släpar sig iväg till sammanträdena på hösten 1922 (då det kommit 82 förslagsskrivelser) och kämpar på, tills han plötsligt avlider. Därmed faller förslaget att utse den första kvinnliga medicinpristagaren. Så hur länge fick världen vänta innan en kvinna utsågs till nobelpristagare i fysiologi eller medicin?  Faktiskt till 1947 (då antalet skrivelser var 85). Då utsågs ett annat äkta par till pristagare: Gerty och Carl Cori. Cécile och Oskar Vogt hade då föreslagits år efter år och föreslogs ända in på 1950-talet, men fick aldrig priset. Så man kan säga att de som 1922 föreslog att en kvinna skulle få nobelpris i fysiologi eller medicin var före sin tid. Därför tyckte jag naturligtvis att det var extra roligt att en av de två Uppsalaprofessorerna som skrev förslaget var min farfar Robert Bárány!