Klart nyblivna doktorer ska ha ett eget “nobelpris”!

Att ge unga forskare ett eget internationellt uppmärksammat pris är den bästa idén sedan nobelpriset. Jag skojar inte. Visst kan en enskild människas livsverk i vetenskapens tjänst vara stort, men mycket av den forskning som står bakom nobelprisen har utförts av en mindre armé doktorander. De är arbetsmyrorna i myrstacken, utan dem skulle det bli väldigt ensamt för drottningen. Nu har tidskriften Science och svenska SciLifeLab skapat ett ordentligt pris för arbetsmyrorna – förlåt, jag menar doktoranderna, de som skickat in sitt material i år kan vinna 25 000 US dollar och blir publicerad i Science nu den sjätte december.

Min tid som doktorand

Det får mig att tänka på mitt eget doktorerande. Jag satt där i ett litet kontorsrum som egentligen var byggt för förvaring av mindre herbarier och jobbade på min avhandling i tysthet. Ibland kändes det riktigt hopplöst. Jag tror de flesta som doktorerat känner igen sig i den där gnagande känslan av att ha blivit bortglömd av världen och undanskuffad i ett hörn för att vara minsta möjliga belastning för alla inblandade. Borde inte handledaren ha läst klart det där manuset snart? Är det egentligen någon som bryr sig om jag kör klart alla prover som ligger och väntar? Vem vet, kanske hade möjligheten att kunna vinna ett pris hjälp mig att hålla fokus.

Slutet av doktorerandet var som en mental gryning. Avhandlingen blev klar och inlämnad till tryckeriet, dagen när jag skulle försvara avhandlingen närmade sig och alla runt omkring verkade plötsligt mycket mer positivt inställda. När jag dessutom fick en artikel accepterad för tryck i en vetenskaplig tridskrift under samma tid var det som att livet lekte igen. Hade jag då vunnit ett internationellt pris med min avhandling så hade jag nog fått en svårbotad hybris som skulle närmat sig ett gudskomplex. Kanske är det tur att priset instiftats först nu..?

SciLifeLab..?

En stor anledning till att det här priset finns är SciLifeLab – en svensk satsning på forskning om livet som började 2010. SciLifeLab finns både i Stockholm och Uppsala och själv har jag haft mest att göra med den del av centret som finns i Uppsala. Jag har stött på dem när de jobbat med den viktiga tredje uppgiften — som när de deltog i vetenskapsfestivalen SciFest, eller i samarbetet med museet Biotopia där jag jobbar, men också genom att ordna sympositer. Nu senast var jag på en dag fylld med öppna föreläsningar om människans evolution. Behöver jag säga att Svante Pääbo var där? Med den typen av symposier har de vunnit min respekt.

Priset som SciLifeLab och tidskriften Science instiftat är ännu ett steg i rätt riktning genom att lyfta fram bra ny forskning. Att det dessutom är inom de fält av naturvetenskapen som ligger mig varmast om hjärtat, de fält som arbetar med livet självt, gör det hela ännu mer spännande för mig. Jag kan bara hoppas att det här priset kan växa och få lite av den stjärnglans som idag omger nobelpriset, för om jag ska vara helt ärligt tror jag att det är riktigt viktigt för världen att lyfta fram unga forskare i början av sin karriär. Vi vill väl alla veta mer om livet?

Så slutligen vill jag vända mig till dig som sitter och jobbar med din avhandling. Du är inte ensam. Vi är många som tror på dig. Din forskning är viktigt och om du forskar om livet har du möjlighet att vinna priset efter att du doktorerat. Bit ihop och kämpa på!