Kommunikation och Nobelpris

Måndag den 23 juni inleds på KVA en två-dagarskonferens med titeln ”Public communication of the Nobel Prize”. Medverkar gör bl.a. 2003 års kemipristagare Peter Agre och 2004 års fysikpristagare Frank Wilczek. Konferensen är en satellit till den stora internationella konferensen om kommunikation av vetenskap och teknik, ”PCST-10 Bridges to the future” som börjar i Öresundsregionen senare i veckan. I dag utgör ju kontakten med omvärlden i oktober varje år en stor och tung arbetsuppgift för de prisutdelande institutionerna, för Nobel Web och för Nobelstiftelsen. Annat var det för 100 år sedan! Då togs prisutdelarnas beslut i all hemlighet och de svenska prisutdelarna bad pristagarna komma till Stockholm i tysthet för att först den 10 december avslöja deras namn. Naturligtvis spelade inte tidningarna med i detta spel utan lyssnade intensivt efter läckor och skrev långa artiklar om tilltänkta pristagare. Till sist blev trycket så högt att man gav upp och 1909 annonserades pristagarnas namn direkt efter beslutet (som då ägde rum i november). En Nobelpristagare år 1909 var kommunikationsuppfinnaren Guglielmo Marconi, som delade sitt fysikpris med Karl Ferdinand Braun ”såsom ett erkännande av deras förtjänster om den trådlösa telegrafiens utveckling”. I senaste numret av Svenska Fysikersamfundets tidskrift ”Fysikaktuellt” kan man läsa en intressant artikel om hur en radiosändare i svenska Halland fått nytt liv. Det gäller långvågssändaren i Grimeton söder om Varberg, invigd 1925 och sedan 2004 med på UNESCO:s världsarvslista. Adjunkten Arne Sikö vid Högskolan i Halmstad har startat ett projekt där gymnasieklasser inbjudas att bygga radiomottagare på kretskort och ta emot morsebudskap från Grimetonsändaren. Marconi lyckades ju sända signaler över Atlanten 1901, men det är osäkert om gymnasieklasser norr om Dalälven göre sig besvär. Anledningen är den atmosfär av elektromagnetisk strålning som omger oss i dag och som stör mottagningen.