Livets uppkomst

Ett nytt framsteg har gjorts i teorierna om hur livet kan ha uppkommit på jorden. Man har sedan flera år allmänt föreställt sig att nukleinsyran RNA i det tidigaste skedet spelat en viktig roll redan innan DNA kom till användning. Olika slags RNA kan nämligen fungera både som katalysatorer (som s.k. ribozymer med en funktion liknande den som de av protein bestående enzymerna har) och som arvsubstans (”DNA-funktion”). Ett problem har varit att förstå hur RNA skulle ha uppkommit av sig självt. Man har inte förstått hur beståndsdelarna ribos och nukleobas skulle kunna fogas ihop till en ribonukleotid (som med fosfat skulle bilda ”RNA-länken” ribonukleosid). Nu har M.W. Powner och medarbetare visat att en sorts ribonukleotid kan uppkomma direkt ur en enkel molekyl under katalys av fosfat. Det gör uppkomsten av RNA åtminstone lite begripligare.
Ett annat problem med livets uppkomst har varit hur den molekylära asymmetrin i bl.a. sockerarter och aminosyror har uppkommit (av två möjliga molekylformer använder jordiska organismer bara den ena, inte dess ”spegelbild”). Man har nu upptäckt en motsvarande asymmetri (s.k. cirkulärdikroism) i ljuset från stoftmoln i stjärnbildande nebulosor, och det finns de som vill tolka det som att det finns ett överskott av den ena symmetriformen av molekyler också där, men denna tolkning är just nu omtvistad.