Medvetandet – kommer vi att förstå det?
I vår kunskapsexploderande värld råder på många håll stark kunskapsoptimism. Allt kan förklaras och allt kan designas. Snart har vi dessutom en ”teori för allting”. Det är bara en fråga om tid innan vi är där. För någon vecka sedan blev världsmästaren i Go besegrad av datorprogrammet Alphago. Spelet är mycket mer avancerat än schack, så komplicerat att de främsta spelarna säger att de måste lita till mänsklig intuition snarare än spelteori. Och nu går vi vidare mot design av medvetna maskiner. Men om jag blir tillfrågad… är optimismen dessvärre ogrundad.
I artikeln ”Kan vi skapa intelligens” (F&F 7/2015) berättar flera forskare och filosofer att inte bara exceptionell artificiell maskinintelligens a la speldator är möjlig. Även medvetanden ska kunna byggas in i maskiner, hjärnans neurala nätverk ska kopieras. Och i DN (20/3 2016) konstaterar den välkände neurologen Christof Koch att medvetandet inte är magiskt eller övernaturligt, att inget i det strider mot fysikens lagar. Han har helt rätt så långt. Men ”vi behöver en teori”, säger han också. Och det är här det börjar bli problematiskt.
Som naturvetare är han ute efter en reduktionistisk teori; förklarandet av sammansatta saker utifrån dess beståndsdelar. Vad som ofta glöms bort i vetenskapliga sammanhang är emellertid det faktumet att allt inte kan förklaras. Helt enkelt av den anledningen att vissa företeelser inte går att reducera till eller relateras till något annat. Vi kan alltså inte göra mer än att acceptera dem som de är. Hit hör unika fenomen som rum, tid, materia, laddning, kausalitet och Newtons lagar. Jag har skrivit om det i Filosofisk Tidskrift 2010/4 och 2012/1.
Men det finns också sådant som är alltför komplext för att kunna förklaras. Så komplext att en förklaring utifrån kunskap om beståndsdelarna inte räcker till. Begreppet emergens, som betyder att ”helheten är större än summan av delarna”, har introducerats för den här typen av komplexitet. Man talar om svag form av emergens för exempelvis vattnets egenskaper som vätska relativt sina beståndsdelar väte- och syreatomer eller för beteenden hos system som fiskstim och fågelflockar. Det diskuteras nu om medvetandet är ett exempel på ett starkt emergent system där inga teorier för de elektrokemiska låg-nivå-processerna i hjärnan kan förutsäga beteendet hos högre-nivå-tillståndet medvetandet. Vi vet ju att ett förståelsegap länge har brett ut sig mellan medvetna, subjektiva upplevelser som lukter, smärta eller tankar och den grundläggande fysiska materia som hjärnan är uppbyggd av.
Det är lite knepigt att föreställa sig ett starkt emergent system. Därför har jag i ett tankeexperiment, ”Den hoppande roboten”, konstruerat just ett sådant. Eftersom hjärnans neurala processer liknar de i tankeexperimentet, men är oerhört mycket mer komplexa, går det inte att komma ifrån slutsatsen att medvetandet också är starkt emergent. Vi kommer därför aldrig att kunna överbrygga förståelsegapet. En teori för medvetandet är omöjlig. Tag gärna en titt på min artikel och kommentera i den här bloggen.
