Naiv revolution

I senaste numret (3:2008 s. 52) av Forskning och framsteg finns ett inlägg av Lennart Philipson. Han driver idén att genteknik ska rädda världen från de problem som vi möter dagligdags i media; klimatfrågan, föroreningar och övergödning. Så långt är allt bra. Det behövs visionärer, och jag har själv inget principiellt emot genteknik. Det är HUR man använder den som är frågan, inte ATT man använder tekniken. Men Philipson tappar konceptet redan i början av sin text och inför närmast pseudovetenskapliga idéer för att rättfärdiga användandet av genteknik. Den första tes som Philipson driver är att det i livets begynnelse fanns ett urtillstånd där gener spreds mellan celler och där principerna för evolution i en darwinistisk mening inte verkade. Den här idén är inte Philipsons egen utan kommer från Carl Woese (1928 – ). Den andra tesen Philipson driver är att gentekniken ska rädda världen från svält och miljöförstöring. Så som jag läser texten försöker Philipson motivera genteknikens möjligheter att blanda gener från olika organismer med idén om ett urtillstånd på jorden där arter saknades och gener spreds fritt mellan celler. För mig påminner Philipsons bollande med påståenden mycket om Rousseau och hans drömmar om ett mänskligt naturtillstånd. Kanske kan man kalla Philipsons idéer för ett hypotetiskt urtillstånd för livets utveckling på jorden? Jag menar att det är helt befogat för Carl Woese att leka med ett urtillstånd som tankeexperiment. Men att gå från att betrakta en löshållen hypotes om livets ursprung, till att hävda att det är vad som verkligen har hänt, och sedan implicera att det har betydelse för genteknikens användning – det kallar jag långsökt.Idag vet vi väldigt lite om hur de första levande organismerna fungerade. Det finns inga ledtrådar kvar förutom spår i DNA. Vi saknar fossil från den här tiden eftersom urberget självt skapades efter ursoppans eventuella urtillstånd. Men vi vet att dagens bakterier kan dela gener som antibiotikaresistens med varandra. Det påverkar inte möjligheten för evolution hos bakterier. Däremot kan det ställa till med problem när olika grupper av bakterier ska delas in i arter. Men arter är inget som krävs för att evolution ska kunna ske.Det må vara så att Carl Woese har fått Craafordpriset (2003). Att man inte alltid kan lita på personer som tagit emot fina priser är James Watson (1928 – ) ett levande bevis för. Läs själv en artikel av Carl Woese och se om du drar samma slutsatser som Philipson. Det gjorde inte jag.