Om att apa sig

Ett tveksamt rekord är slaget. Jørn Hurum och hans forskargrupp vid Naturhistoriska museet i Olso har tagit populariseringen av forskningsresultat till en ny nivå. Genom att spela på allmänhetens fördomar och missförstånd kring människans evolutionshistoria har fossilet som hans forskargrupp undersökt till och med hamnat på [googles söksida](http://biologyandpolitics.blogspot.com/2009/05/ida-en-47-miljoner-ar-gammal-dam-och.html)!

För många forskare är det svårt att få ihop forskningsmedel för att klara sin verksamhet. Samtidigt förväntar sig samhället att forskningen ska ge oss verktyg för att förstå vår värld. Det kan vara att motverka svininfluensa och antibiotikaresistenta bakterier, eller att göra människans placering i den biologiska mångfalden begriplig. Många forskare har därför förstått vikten av att lyfta upp viktiga aspekter av sina forskningsprojekt till dagspress och nyhetsmedia. Tyvärr kan valet av nyckelord leda till missförstånd. I fallet med Ida och Jørn Hurums forskargrupp ledde det till att flera artiklar i dagspressen ([DN](http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/evolution-skelett-1.870125), [Expressen](http://www.expressen.se/Nyheter/1.1575890/ida-kan-vara-den-felande-lanken), [Aftonbladet](http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5183848.ab)) hävdade att det 47 miljoner år gamla fyndet var en felande länk mellan människa och apor. I själva verket hade människa och schimpans sin senaste gemensamma förfader för 5-7 miljoner år sedan, och begreppet felande länk är inget som används [inom paleontologin](http://blog.lindenfors.se/?p=871) idag. Vi människor är i biologisk bemärkelse både apor och djur, om någon trodde något annat.

Tyvärr är det inte heller så att uppmärksamheten i media står i proportion till [forskningsresultatets](http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0005723) vikt eller tillförlitlighet. [Flera forskargrupper](http://sciencenow.sciencemag.org/cgi/content/full/2009/519/1) har nämligen ifrågasatt att att fossilet Ida var en avlägsen släkting – i direkt uppstigande led – till oss och alla andra apor. Att forskningsresultat blir ifrågasatta är ju ingenting nytt och dessutom en viktig del i den vetenskapliga processen. Tyvärr kommer nog aldrig ifrågasättandet eller diskussionen kring fynd som Ida att få ens en bråkdel av den publicitet som fyndet fick från början. Det är ett folkbildningsproblem som i förlängningen kan leda till ett minskat förtroende för forskningen bland allmänheten.