Örat som frekvensanalysator

I dag kom senaste numret av Forskning&Framsteg till Nobelmuseet, som vanligt fylld med intressanta artiklar. Eftersom jag själv lider av nedsatt hörsel och tinnitus kunde jag inte låta bli att ägna lunchrasten åt att läsa Lotta Fredholms rikt illustrerade och informativa artikel om ”Inre ljud”. Jag håller helt med slutkommentaren från den intervjuade professorn i klinisk psykologi, Gerhard Andersson: Vi skall avdramatisera tinnitus. Men jag känner mig osäker på om artikelförfattaren korrekt beskriver vad som händer i våra öron när ljudvågor träffar dem. Det står i artikeln att hårceller med olika långa spröt svänger i takt med olika frekvenser. Om det är på detta sätt örat utför sin frekvensanalys hade 1961 års ungerskfödde Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, Georg von Békésy, tydligen fel. I hans fascinerande Nobelföreläsning beskrivs i stället en enkel mekanisk modell där frekvensanalysen sker på ett membran med varierande bredd och elastiska egenskaper, vars utslag i sin tur avläses av hårcellerna.Precis som artikeln i F&F är von Békésys Nobelföreläsning rikt illustrerad. Man skulle kunna tro att en forskare som var expert på att dissekera mänskliga inneröron under vatten (för att de bättre skulle behålla sina egenskaper) borde fylla sin föreläsning med allehanda blodiga detaljer. Men von Békésy var en konst- och antikvitetsälskare av rang och som illustrationer förekommer både kultföremål från Babylon, grekiska bronser och teckningar av Leonardo da Vinci, med mera, med mera. Georg von Békésy utvandrade med tiden till USA och Hawaii. Efter hans död visade det sig att han testamenterat hela sin kvarlåtenskap till Nobelstiftelsen. Dess dåvarande VD, Stig Ramel, har i en memoarbok beskrivit hur han hämtade hem en hel lastbil full med antikviteter till Stockholm. En del såldes, men de finaste finns deponerade på Östasiatiska museet, Medelhavsmuseet och hos de Nobelprisutdelande institutionerna.